Girls Trip 2017

Inte otippat handlar det, som titeln avslöjar, om en tjejresa. 
De gamla college-vännerna Ryan, Sasha, Lisa och Dina har glidit isär, men ska återses under en vild helg i New Orleans. När gänget (”Flossy posse”) väl träffas igen blir det tydligt att mycket har förändrats, men samtidigt när det kommer till kritan - ingenting alls.

”Girls Trip” är en film om kärlek, lojalitet och vänskap, men också om att förlora sig själv mitt i allt annat till synes viktigt i livet. Samtidigt hamrar den slag i begreppet systerskap och uppmuntrar till att hitta tillbaka till sitt ursprung och det som faktiskt betyder något.

På sistone har det kommit några hyfsade och till och med riktigt bra liknande filmer med tydlig kvinnodominans, men aldrig förr har jag sett ett gäng afroamerikanska systrar ta täten, styra skutan och samtidigt briljera med sådan självklar pondus i en och samma film. Och som detta är på tiden mina vänner!

Manuset av Erica Rivinoja, Kenya Barris och Tracy Oliver är otroligt välskrivet, om än emellanåt ganska förutsägbart. Replikerna, liksom skämten är grova, frekvent pekande på området under bältet och det är onekligen plumpt ibland, fast när plumpt levereras med en synnerligen charmig glimt i ögat, köper jag det och vill också gärna ha mer.

Det var ett tag sen jag skrattade så här mycket på bio och att jag dessutom i någon form av glädje började böla mot slutet är än mer ovanligt. Det är lättrelaterat även om jag kanske inte skulle gå så långt som att påstå att jag känner igen mig i exakt alla tokerierna, men karaktärerna är trots diverse utsvävningar så härligt genuina att jag helhjärtat och hela vägen ömmar för dem.

Den samspelta kvartetten är fenomenala, men bäst är helt klart är den minst bekanta Haddish som Dina - den mest skamlösa av dem alla. Hon är hysteriskt kul att se och höra på (mer av henne tack!) och introducerar bland annat ett helt nytt och hemskt spännande användningsområde för en grapefrukt. 


Som sagt går det kanske lite överstyr ibland och en del i filmen är nästan för mycket, fast bara nästan. Det är en tunn linje att balansera på, men regissören Malcolm D. Lee vet uppenbart vad han gör så att komiken aldrig blir till farsartad parodi. Det känns heller aldrig ansträngt, utan det roliga bara sker på eget bevåg, liksom tempot flyter på, ständigt med schysst musik i bakgrunden. Musik som faktiskt också, tillsammans med diverse stora stjärnor, får sin givna plats i storyn.

”Girls Trip” är en skönt befriande, ljuvlig och upplyftande tripp om och för oss kvinnor, men den kommer garanterat roa även humorälskande män som kan sitta ned och skratta med oss.


Det är härligt högljutt feministiskt, sett hela vägen sett ur en kvinnlig synvinkel, varför männen är ganska endimensionellt skildrade. Fast å andra sidan tar karlar upp väldigt många dimensioner i nästan alla övriga filmer så jag blir inte särskilt brydd över det.