Gladiator II 2024

16 år har gått sedan gladiatorn Maximus Decimus Meridius (Russell Crowe) tvingades kämpa för sitt liv på Colosseum. Den gamle kejsaren Marcus Aurelius dröm om ett fritt och säkert Rom är långt borta.

 

Istället styrs staden, och dess vidsträckta rike, av två unga bröder med maktgalna tendenser och gudskomplex. Kejsarna Geta (Joseph Quinn) och Caracalla (Fred Hechinger) är illa omtyckta av det romerska folket, men håller ändå sitt rike i ett fast grepp, och riket måste ständigt expanderas för att vidhålla Roms styrka i världen. Den som leder soldaterna till framgångar i fjärran länder är general Acacius (Pedro Pascal), som i stark kontrast till kejsarna åtnjuter folkets förtroende.

 

När generalen och hans armé anfaller Numidien i norra Afrika möts de av kraftigt motstånd från lokalbefolkningen. Bland dem finns Hanno och hans fru Arishat, båda kapabla krigare som försvarar sitt hem med alla krafter. Acacius befäl leder till Arishats död, och Hannos tillfångatagande. Särskilt dugliga män väljs nämligen ut till att bli gladiatorer, slagskämpar som kämpar med livet som insats på den stora arenan i huvudstaden.

 

Men Hanno är inte bara en vältränad och kunnig soldat, han är även en ovanligt bildad man med ett förflutet höljt i dunkel. All Hannos vrede riktas mot general Acacius, och han slåss nu endast för att få utkräva hämnd på den som dödat hans hustru. Samtidigt pyr missnöjet mot rikets styre, och intrigerna vävs fram med många trådar.

 

När Ridley Scott äntligen återvänder till Rom är det med råge. Med maffiga och storskaliga fightscener som dignar av statister är svulstigheten ett faktum. Här bjuds vi på förstklassig, påkostad biounderhållning från start till slut.

 

Vissa inslag är hämtade från verkligheten, som Lucilla och de kejserliga bröderna Geta och Caracalla, medan andra är rena påhitt som saknar historisk grund. Eftersom “Gladiator II” inte ska ses som en historiskt korrekt film att nagelfara så är omständigheter som att alla ologiskt nog pratar engelska ändå lätta att förlåta. Det här är inte en historielektion, utan en film som ska beskådas som en maffig och storslagen action, men med tillräckligt djup i både manus och karaktärer för att även kvalificera sig som ett drama.

 

Givetvis behöver även fightsekvenserna få en del av berömmet också. En film som handlar om att utföra kamper för att behålla livet måste innehålla gott om slagsmål och död, och där levererar “Gladiator II” verkligen, med välkoreograferade, svettiga fighter och kreativt användande av motståndare och tillhyggen.

 

Den viktiga kärnan i berättelsen består dock inte bara av våld, utan även av intriger, ränker, politik, och passion. Allt som är hjärtat av romarriket, och det som gör att antikens Rom verkligen kommer till liv. Ljus, ljud, musik och framförallt den enorma skalan av alltihop samverkar väl till att blåsa liv i en svunnen värld. Att Scott lät bygga en fullskalig replika av Colosseum kan ses som galet spenderande, eller ett sätt att säkerställa publikens upplevelse av dåtidens stormakt och dess mest ökända arena.

 

Visst kan pampigheten och överdådet ibland gå till övermått, i synnerhet när det handlar om CGI-animerade djur, men det slår ändå aldrig över till att bli för mycket.

 

Castingen är pricksäker, där Connie Nielsen gör en elegant återkomst i rollen som Lucilla, och Pedro Pascal tveklöst fyller ut rollen som den intelligenta krigaren Acacius. Men framför allt lyser det om Paul Mescal som soldaten som tvingas in i gladiatorrollen. Hanno spelas med ömsom återhållenhet, ömsom explosivitet, och alltid med en viss upphöjd distans till den situation han satts i, vilket ger tyngd åt hans bakgrund.

 

Även Denzel Washington i rollen som den intrigerande maktfaktorn Macrinus gör ett fantastiskt jobb med att balansera sin karaktär på en svärdsegg mellan godhet och ondska, som länge lämnar tittaren tveksam till vad man ska tycka om honom egentligen.

 

Ridley Scott har Oscarsnominerats för sin regi tre gånger tidigare i sin karriär: “Thelma & Louise” 1992, “Gladiator” 2000, och “Black Hawk Down” 2002, men har hittills aldrig vunnit. Spekulationerna kring huruvida det äntligen kommer att vara Scotts tur att vinna registatyetten är förstås många, och vid aktningsvärda 86 års ålder kan det här vara engelsmannens sista chans. Och den chansen är lovande, sett till kvaliteten på hans senaste verk.

 

För alla män som tänker mycket på romarriket kommer “Gladiator II” som en tidig julklapp, och den som tvärtemot inte tänker ofta på denna antika civilisation kommer förmodligen att börja göra det efter ett biobesök.

 

För 24 år sedan yttrade Russell Crowe på Colosseums arena den ikoniska repliken "Är ni inte underhållna?”, och svaret då var ett rungande “Ja!” Efter att äntligen ha fått återvända till Scotts version av Rom är svaret fortsatt detsamma: Ja, vi är underhållna.