Fångade i scientologin 2015

Historien är vid det här laget välkänd. Den tidigare science fiction-författaren Ron L. Hubbard drar i början på 50-talet igång en nyreligiös rörelse inom vilken han själv snart ses som en gudafigur. Att driva rörelser kostar dock pengar. Massor av pengar. Hubbard inser detta och som en lösning på problemet lägger han grunden till ett system med nivåer, där medlemmar i hans ”kyrka” kan klättra uppåt inom organisationen och uppnå allt högre nivåer av själslig ”klarhet” (därav titeln ”Going Clear”). Något som dock såklart kostar sagda medlemmar saftigt med pengar. Idag är scientologirörelsen god för många miljarder kronor och dess armar når alla samhällsklasser och politiska skikt i USA, vilket såklart gör att potentialen för att kontrollera sina medlemmar är stark.

Den HBO-producerade dokumentären ”Going Clear: Scientology and the Prison of Belief” berättar historien om den minst sagt excentriske Ron L. Hubbard och hans nyreligiösa rörelse, ända från början, och det dröjer inte länge innan jag knappt kan vända bort blicken. Jag sugs in i vad som närmast går att likna vid en rysare, där vissa partier faktiskt förmår framkalla genuina rysningar längs ryggraden. Att exempelvis se Tom Cruise salutera ett jätteporträtt av den bortgångne Hubbard samtidigt som tusentals lyriska åhörare i publiken ger sitt högljudda bifall återspeglar på ett kusligt sätt något jag sett förut. Fast från Tyskland, på 40-talet.

Filmen berättas genom intervjuer med forna medlemmar av kyrkan, varav många dessutom varit högt uppsatta och därmed haft god insikt i det virrvarr av mörker som verkar flöda genom rörelsen. Det talas uppriktigt om alltifrån mutor och trakasserier till rena hot, och faktiskt också fysiskt våld. Mödrar har hållits ifrån sina barn, familjer har övervakats dygnet runt i flera års tid, och de som velat lämna sekten har fått finna sig i en total utfrysning från övriga medlemmar och ibland även från sina egna familjer.

Tempot sackar emellanåt, framförallt tidigt i filmen, och stundtals saknas det driv i berättandet som alla bra dokumentärer bör ha. Filmens två timmar är alltså i längsta laget, och historien hade tjänat på att kortas ner då framförallt avsnittet om Hubbards tidiga år kan te sig en aning långdraget. Vad jag också verkligen saknar är att få höra från några nuvarande medlemmar ur scientologirörelsen. Det finns förvisso en hel del inspelat material från diverse scientologmöten och liknande men scientologerna själva svarar aldrig direkt på tal i dokumentären. Det hade varit väldigt intressant att få höra vad de själva anser om omvärldens negativa syn på dem och det hade erbjudit lite välbehövlig balans till filmen, men som det är nu drar det alltså ner betyget något att dessa delar saknas. Det ska sägas att inga nuvarande medlemmar, enligt filmmakarna, velat ställa upp på intervjuer.

Dessa skavanker till trots hålls mitt intresse uppe genom hela titten. Om du bara har det minsta intresse av masspsykologi, sektrörelser (som scientologirörelsen utan tvekan kan klassas som) eller bra dokumentärer i allmänhet kan jag varmt rekommendera ”Going Clear”. Det är sannerligen en obehaglig resa, men en resa som är väl värd att ta.