Gold 2022

Det kommer en tid i varje tonårsidols liv när man måste betala för sina synder. Då man måste gå från de stora, glansiga studioproduktionerna till de små, seriösa karaktärsdrivna verken i hopp om att lyckas med en full-McConaughey och slutligen bli en sann ”artiste”. Daniel Radcliffe var ensam och plågad i den sydamerikanska djungeln, Robert Pattinson var sinnesförvirrad i en fyr och nu är det dags för Zac Efrons avlatsbrev.

 

Efrons namnlösa protagonist befinner sig i en dystopisk framtid, endast svepande beskriven, där han måste färdas över USAs nu karga landskap i hopp om en bättre framtid i en koloni av överlevare. För att ta sig till kolonin får han hjälp av en annan överlevare som går med på att transportera honom mot sitt mål. Under en av rasterna på vägen i ökenlandskapet, hittar paret av en slump en rejäl guldklimp som ger hopp om en bättre framtid för båda två. För att lyckas gräva ut guldklimpen måste Efrons partner hämta hjälp, vilket lämnar honom att vakta guldklimpen ensam i vildmarken med alla dess faror.

 

Den här typen av dystopisk framtidsvision går vanligen i en av två riktningar. Antingen utforskas världsbilden och framtidsvisionen som målats upp, vilket ofta är mer dialogtungt, eller så utforskas det mänskliga psyket, hur det klarar ensamhet och trängda situationer, vilket ofta förlitar sig mer på skådespelarens fysiska prestation. ”Gold” tillhör den senare kategorin och blir därför väldigt beroende av skådespelarens rolltolkning. Lyckligtvis gör Efron en stabil insats som den plågade huvudkaraktären, vilket är filmens solklart starkaste kort.

 

Det som är intressant med hur protagonisten tolkas, är att han har ganska få manliga macho-kvalitéer. Efrons karaktär är ingen Rambo-liknande en-mans armé, eller oändligt uppfinningsrik McGyver-karaktär, utan snarare en helt vanlig person som försöker överleva. Rädslan och paniken hos huvudpersonen är den vanligaste känslan som framhävs. Tyvärr är filmen alldeles för tråkig för att man ska kunna uppskatta Efrons intressanta rolltolkning.

 

Det stora problemet med ”Gold” är avsaknaden av konkreta händelser. Spänningsmoment. Huvudpersonen kämpar visserligen för sitt liv, men det är en väldigt linjär kamp. Inget konkret händer egentligen. Filmens relativt korta speltid (ca 1,5 timmar), känns olidligt lång. Eftersom vi får veta väldigt lite om världsbygget, har filmen dessutom ganska lite att säga av värde. Människan är ond och girig, en världssyn som kan hämtas från vilken postapokalyps som helst.

 

Filmens riktiga stjärna, vid sidan om Efron, är fotot. Miljön är vacker, vissa scener ser ut som de hade kunnat pryda väggarna på fotografiska. För en film som är begränsad till en enda plats, är fotot en viktig detalj som ser till att framhäva omgivningens roll. Karga ökenlandskap har aldrig varit vackrare.

 

”Gold” är en något oslipad diamant, en opolerad guldklimp. Fina landskap och intressanta rolltolkningar tillåts inte skina i en film som annars är väldigt tråkig.