Good Kill 2014

Krigskonsten, om nu krig någonsin kan kallas konst, har moderniserats. Istället för att på riktigt befinna sig på plats och strida ansikte mot ansikte, sitter idag militärer i bunkrar på behörigt och tryggt avstånd och bombar, via en fjärrkontroll, potentiellt hotfulla objekt (=människor).
 
Ethan Hawke är piloten Tommy Egan som efter flera år i luften nu fått marktjänst inom militären, vilket innebär att han under dagarna dödar folk på befallning och senare åker hem till familjen och grillar. Tommy lider av PTSD och har svårt att får livet och dess helt skilda delar att fungera ihop. Han dricker för mycket och är allmänt labil. När en ny ung kollega (Zoey Krawits) högljutt börjar ifrågasätta order och metoderna de använder, väcks också tvivel i Tommy.

Filmen känns mycket trovärdig och behandlar svåra frågor om skuld och ansvar på ett lättöverskådligt men intelligent sätt. Var går egentligen gränsen mellan terrorism och förebyggande självförsvar? Är det okej att civila dör i kampen mot terrorism? Kan det någon gång vara befogat att ta lagen i egna händer?

Det ges inga direkta svar på frågorna och ingen utmålas som antingen ond (nåja) eller helt god. ”Good Kill” tar inte parti och är inte en renodlad anti-krigsfilm, även om den uppmanar till ett kritiskt eget tänk. Historien om en relation i kris och ett svajande mentalt tillstånd i skuggan av ett krig följer enkel dramaturgi och det är lätt att på grepp om huvudpersonerna, vilka de är och vad de vill.

Ethan Hawke är ofta en mycket pålitlig skådespelare och passar här bra som den pressade majoren Egan. Hans fru Molly spelas av January Jones som sedan ett antal säsonger som Betty Drapers i ”Mad Men” kan detta med att agera fru till en av annat upptagen make. Molly står, likt Betty, för stabilitet i mannens liv och är den som ständigt ensam och på bekostnad av sin egen lycka, måste ta itu med följderna som hans val och handlande har. Jag tror på henne, men hade helst sett karaktären få lite mer speltid och utrymme.

”Good Kill” är ett intensivt drama om både de omedelbara och mer långsiktiga konsekvenserna av ett krig. Jag uppskattar dess tvetydighet och känner med och för karaktärerna. Viss är det rätt mycket klichéer och mot slutet finns en antydan till att oavsett vad, försöka få in något av ett lyckligt slut. En absolut fin tanke kan jag känna, men väl förenklad och väldigt långt ifrån den krassa verkligheten och den krigsvardag som i övrigt skildras.