Good Night Oppy 2022

NASA:s arkivmaterial av kratrarna på Mars må vara intressant för ett tränat forskaröga. För oss vanliga dödliga är det George Lucas Industrial Light & Magics specialeffekter som levandegör materialet när de återskapar roboten Opportunitys utforskande av planeten, och möjliggör filmens lika storslagna som spännande sekvenser.

 

“Good Night Oppy” är alltså dokumentärfilmen om Mars-rovern Opportunity, som tillsammans med syster-rovern Spirit skickades upp till Mars år 2003 för att undersöka planeten och leta efter spår av vatten (vilket de fantastiskt nog fann, som många kanske vet!). Oppy, som hon kärleksfullt refereras till av NASA-teamet, förväntades överleva i 90 sols (Marsdagarna är en timme längre per dygn än här på jorden, så lite över tre jordmånader totalt) men varade istället i nästan 15 år.

 

Filmen består av återskapade sekvenser av Oppys och Spirits rymdfärd, landning, och utforskande av planeten, uppblandat med intervjuer och arkivmaterial från Nasa-stationen. Det är svårt att greppa storslagenheten av projektet och alla beståndsdelar som måste klaffa. Hjärnan bakom rovern, Steve Squyres, har redan spenderat ett decennium med att utveckla idén innan NASA säger ja till projektet berättar han, men sedan blir det bråttom.

 

Att skicka en robot till Mars är oerhört komplicerat och ambitiöst - en fantastisk odyssé där verkligheten överträffar dikten! Jorden och Mars kommer bara varandra nära nog för att nås vartannat år, så NASA-teamet jobbar snabbt. De WALL-E-liknande Mars-rovrarna byggs i människohöjd för att vi ska kunna uppleva planeten de fotograferar ur vårt perspektiv. De har viss AI för att kunna tänka själva när de tar sig fram på Mars och undvika hinder.

 

Antropomorfa egenskaper attribueras till de båda robotarna, som får kvinnliga genus. (Oppy till exempel, blir vid ett tillfälle “rädd” för sin skugga, när hon registrerar den som ett hinder.) Spirit är trubbelmakerskan redan under konstruktionen med flera felfunktioner, medan Oppy är den duktiga, felfria systern. Spirits framhjul går snart sönder och hon varar inte mer än sex år på Mars mot Oppys 15 år. När till sist även Oppy börjar felfungera mot slutet, och inte längre kan lagra datan som samlats in under dagen, eller får svårt att röra ena armen, liknas det vid Alzheimers och ledinflammation.

 

Vi får även ta del av rutiner som att astronauter väcks med musik, en tradition NASA-teamet överför på robotarna genom att skapa kontakt varje morgon med låtar som “Born to Be Wild”, “SOS” och “Wake Me Up Before You Go-Go”. Abbas sång används i en rörande sekvens där kontakten brutits, men hitlåtar som dessa är svåra att få filmrättigheter till. Regissören Ryan White och producenten Jessica Hargrave hade en stor fördel när de förklarat att låtarna använts på riktigt av NASA-expeditionen på Mars. Att sedan Steven Spielbergs produktionsbolag Ablim Entertainment står bakom projektet har säkert varit till stor hjälp också (White hämtade bland annat inspiration från Spielbergs E.T. ).

 

De 15 åren på Mars är komprimerade till en en fantasieggande resa som håller vår fulla uppmärksamhet medan den tar oss genom spänningsmoment efter spänningsmoment. Några exempel; när Oppy och Spirit väl är på väg mot Mars hamnar de i ovanligt starka solstormar med plasmamoln av elektroner som kan skada utrustningen. NASA-teamet får stänga ner raketernas datorer och starta om dem mitt under resan, vilket är en nagelbitare i sig. Nervositeten hos NASA-personalen är påtaglig. Men även glädjen med framgångarna smittar av sig, och jag kommer på mig med att sitta och le under stor del av filmens gång.

 

För vad finns det att inte gilla med en gullig robothjälte helt fri från mänskligt osympatiskt bagage? I rekonstruktionen tar sig Oppy fram på den röda planeten med bedårande R2D2-ljud, medan Angela Bassetts sympatiska berättarröst läser upp Oppys datatexter (för det är via text roboten kommunicerar med jorden). Gullegullet har kanske bretts på en smula, men det gör även dokumentären till en spännande, lärorik och fantasieggande resa för de små. Barnen är ju trots allt nästa generation ingenjörer och astrofysiker.

 

Glöm inte poängen med dessa projekt, påminner filmen oss. Om tecken visar att vatten funnits på Mars - varför försvann vattnet, och med det de eventuella levande organismer som kan ha frodats i det? Vad kan vi lära oss av det på jorden? Kan samma sak hända med vårt vatten? För det är trots allt det rymdforskningen är till för; att ge lärdomar som kan hjälpa mänskligheten.

 

▸ Streama "Good Night Oppy" på Amazon Prime Video