Prövningen 2016

Eliza är en ung student som en dag blir överfallen av en potentiell våldtäktsman. Hon lyckas fly men skadar sin arm så svårt att hon inte klarar av att skriva sin tentamen följande dag. Hennes framtida studier på en brittisk högskola riskeras, vilket pappa dr Romeo Aldea inte kan acceptera. Han drar i trådar och gör precis allt som finns i hans makt för att ordna upp situationen, även om det innebär att gå över på fel sida av lag och ordning.

”Prövningen” utspelas i efterdyningarna av Ceausescus grå och dystra diktatur. Mycket i Rumänien är bättre men en hel del har inte förändrats alls. Hopplöshet råder ännu, vilket speglas perfekt i de likgiltigt färglösa miljöerna och attityden hos människor men också i relationerna mellan dem. 


Det är en smart skriven och väldigt engagerande historia som förutom dynamiken mellan en far och hans dotter handlar om svåra etiska frågor, korruptionen i ett håglöst samhälle i sin historias ruiner och till sist tar upp frågan om vilka kompromisser en vanlig till synes hederlig man kan vara villig att ta i pressade lägen.

Filmen är absolut berörande och mycket sevärd, men någonstans känns den nästan lite enformig och tunn i sitt utförande. Jag dras som åskådare inte riktigt in i historien eller karaktärerna utan valsar mest på ytan. Visst känner jag med Eliza och bryr mig om hennes öde, men inte i samma utsträckning som hennes far uppenbart gör och framförallt inte längre än till att filmen är slut och jag lämnar salongen. Efteråt vandrar min tanke förvisso några gånger tillbaka till det jag sett, men ganska snart har jag nästan helt glömt bort det. Och mer har jag lärt mig att förvänta av Christian Mungiu.