Gran Turismo 2023

Filmen som stämplas som den ultimata önskeuppfyllelsen visar den unge Jann Mardenboroughs (Archie Madekwe) uppgång från att vara en Gran Turismo-gamer i sitt sovrum till en professionell racerförare i det verkliga livet. Det påstås vara baserat på en sann historia, men som väntat har detaljerna uppenbarligen manipulerats för dramatiska syften.

 

Regissören Neill Blomkamps hårda fall efter den Oscarsnominerade ”District 9” är välkänt vid det här laget. Det som började som en lovande start för en ny röst inom science fiction förvandlades snabbt till de tröttsamma och röriga ”Elysium” och ”Chappie”, och kulminerade slutligen med den passionslösa smörjan ”Demonic”.

 

På ytan erbjuder ”Gran Turismo” en vändpunkt för Blomkamp. Det är första filmen i hans karriär där han kommer in till ett existerande projekt som inte tillhör honom. Det är en film som Sony försökt få ihop i tio år med flera andra filmskapare - framförallt Joseph Kosinski som avgick 2018 för att istället ta sig an ”Top Gun: Maverick”. Blomkamp anställdes ett par år senare och för en gångs skull var det inte hans manus och han är inte listad som en av filmens producenter, han är enbart en regissör som studion erbjudit ett jobb.

 

Den omedelbara nackdelen med detta är att ”Gran Turismo” är Blomkamps minst egensinniga verk. Det är i första hand en företagsbaserad produktplacering vars syfte är att marknadsföra Nissan samt Sonys egna PlayStation och det är så det känns i biosalongen. ”Barbie” visste åtminstone att också göra upplevelsen riktigt underhållande med en stark konstnärlig röst.

 

Bland skådespelarna är det i första hand Djimon Hounsou och David Harbour som sticker ut trots att båda lämnas med otacksamma roller. De bästa stunderna i ”Gran Turismo” är varje gång manuset och kameraarbetet saktar ner och låter Hounsou eller Harbour ta kontroll över scenen. Men på grund av filmens ointresse i individuella stunder och karaktärer är det sällan vi får dessa ögonblick.

 

Likt racerbilarna som kör på samma bana i flera timmar är ”Gran Turismo” ofta snabb, men också väldigt repetitiv. Filmen lyckas blåsa förbi viktiga karaktärsstunder och händelser som behöver mer rum för att betyda något, och vi lämnas ofta med en brist på spänning och konflikt. Om målet var att försöka återskapa den råa energin i James Mangolds ”Le Mans ’66” eller Ron Howards ”Rush” lyckas ”Gran Turismo” inte mer än att kännas som en svag simulering av andra racingfilmer. Det simulerade tv-spelet känns mer trovärdigt.

 

Det finns ett par stunder där Blomkamp visar upp sina kunskaper i effektbaserat filmskapande, men det händer så sällan att det ofta känns malplacerat. Resten av filmen har inga stilistiska val förutom att få varje Nissan-bil och varje Sony-produkt att se så bra ut som möjligt framför kameran. Man skulle kunna bli förlåten för att tro att ”Gran Turismo” bara är en pitch för att regissera reklamfilm.

 

I överlag är ”Gran Turismo” både ett missat tillfälle att filmatisera tv-spelet och ett missat tillfälle att berätta historien om Jann Mardenboroughs osannolika resa. Det är en platt och repetitiv upplevelse driven med ungefär lika mycket mänsklig passion som en självkörande bil.