Grannpatrullen 2012
Synopsis
Info
Senaste om filmen
Medelålderskris och aliens
Minnesvärda utomjordingar som attackerar på film går inte att räkna på tio fingrar, knappt ens det komiska. Så "Grannpatrullen" gör det inte lätt för sig att sticka ut i mängden. Det enda föga originella med den här s.k. actionkomedin är kombinationen av utomjordisk invasion och medelålderskris - den senare, av typen vi sett i "Old School" och "På smällen" bland många, går ut på att Ben Stiller inte får barn med frugan medan Vince Vaughn flippar ut när tonårsdottern lägger upp hångelbilder på Facebook. Föga originellt som sagt.
Storyn är snabbt sammanfattad. När flera invånare i en småstad mördas brutalt så bildar fyra män en grannsamverkan för att hitta mördaren, hålla koll på området - och diskutera personliga problem. Snart inser de att utomjordingar ligger bakom morden och bestämmer sig för att stoppa inkräktarna.
Med ett bättre manus och mindre avdankade huvudrollsinnehavare hade det här kunnat bli något men tyvärr blir det varken särskilt kul eller spännande. Jag börjar få svårt att minnas senast duon Stiller/Vaughn gjorde något riktigt roligt, tillsammans eller var för sig. Här kör de på sina gamla, trötta stereotyper - Stiller är tönten, Vaughn högljudd pajas. Jonah Hill har några kul stunder men även hans komedipersona börjar kännas urmjölkad. Typiskt nog är det gängets fjärde medlem, brittiska komikern/regissören Richard Ayoade (i sin Hollywooddebut), som är roligast trots minst antal repliker. Hans karaktär genomgår dock en generande rasistisk utveckling.
Även kvalitetsnamn som Rosemarie DeWitt (suverän i bioaktuella "Your Sister's Sister") och Billy Crudup känns malplacerade och minst sagt bortkastade. Det är inget fel på vare sig specialeffekterna eller actionsekvenserna men i jämförelse med mer minnesvärda filmer som "Attack the Block", "Men in Black", "Faculty" eller "Mars Attacks" (där man lyckats även i manusväg och rollbesättning) så bleknar de ordentligt.
Filmens första del är nästan helt hopplös men mot finalen artar det sig en aning. Det finns några hejdlösa scener (som det opassande fotomontaget med en infångad alien) och ögonblick med fin komisk tajming, inte minst med Will Forte som korkad polis. Men i övrigt är det mesta med "SNL"-veteranen Akiva Schaffers andra långfilm (efter "Hot Rod") slappt och lättglömt. Och kan vi hädanefter slippa putslustiga slowmotion-scener till hiphopmusik i amerikanska komedier?