Gränsen 2011

Andra världskriget är en ständigt aktuell filmtrend som filmmakarna i Hollywood aldrig verkar tröttna på att vinkla ur olika perspektiv. Att Sverige inte var så delaktiga i kriget har inte stoppat skaparna av "Gränsen" och det faktum att 300 svenska soldater försvann under kriget är tillräckligt intressant för att höja ett eller två ögonbryn. Och det är den unga nyfikenheten kring krigets mystik som spär på filmens handling.

Färska, knappt myndiga soldater vaktar en vägspärr vid naziockuperade Norges gräns och idén att spana på fiender som möjligen kan dyka upp gör att två lämnar sin post och hamnar rakt i klorna på tyskarna. En löjtnant, vars ena bror är en av de två som försvinner, ger sig iväg på ett hemligt, omöjligt räddningsuppdrag där han och sina mannar har både fysiska och psykiska påfrestningar framför sig.

"Gränsen" kan till en början ge skenet av att vara en tonårsdröm av filmnördar som velat leka soldater och skjuta med gevär. Men det är en ytterst ambitiös och seriös film som lägger lika mycket tyngd på dramat som på explosioner och eldstrider. Till skillnad från amerikanska motsvarigheter så är det mindre testosteronstinn machoattityd och mer oskuldsfull naivitet. Det handlar om pojkar, inte män, som slussats ut i ett krig ingen väntade sig bryta ut och paralyserade reaktioner från soldater som långsamt bryter ihop känns skrämmande genuina.

Det är våldsamt, smutsigt och brutalt. Man känner den svettiga stämningen, den tafatta frustrationen - och det gör ont. De svaga soldaterna som inte klarar trycket offras för sin oförmåga att hålla tillbaka känslorna och de överlevande brottas med konflikten att bry sig, försvara landet utan att blinka, och längtan hem till sina käraste. Att dialog är på svenska, norska och tyska gör att det blir mer trovärdigt och lättare att ta till sig än när Tom Cruise eller Kate Winslet pratar engelska med brytning.

Det är en nära inpå helgjuten film som effektivt kombinerar ett starkt drama med action och spänning. Tyvärr faller filmen lite på ett vacklande slut som inte riktigt funkar. Att sen en tysk sadist är en kopia av nazistskurken från "Jakten på den försvunna skatten" är en detalj i marginalen. "Gränsen" är en bra start på det svenska filmåret och både folket bakom och framför kameran lär få göra mer i framtiden.