Gråta med ett leende 2004

Som ung är Ramón Sampedro med om en olycka. Han bryter nacken efter ett misslyckat dyk ned i vattnet och förlorar förmågan att röra någonting förutom hals och huvud.

Ramón ligger i en säng ute på Spanska kusten i 30 år. Hans familj får ta hand om honom i ett gammalt hus nära vattnet. Den enda tanke Ramón har haft i huvudet de senaste 30 åren är död. Han vill inte leva ett liv som en halv människa. Ett liv då ett avstånd på en armslängd är ingenting för en vanlig talande, arbetande människa, men omöjligt för Ramón.

Ramón själv kan inte ta livet av sig och hans familj stödjer inte självmordstankarna. Hans liv förändras dock när två kvinnor besöker honom. En är den ensamstående mamman Rosa, och den andra är Julia, som ska skriva en bok om Ramóns liv för att få Spanska regeringen på sin sida. Julias kollega Marc ska nämligen vädja om dödshjälp åt Ramón. Julia är där för att förstå Ramón, Rosa där för att få Ramón att släppa dödstankarna. Ramón själv vet att det är den som älskar honom mest som är den som hjälper honom ta sitt liv.

Regissören Alejandro Amenábar behandlar här, precis som i sin förra film ”The Others”, döden. Dock på två helt olika sätt då döden i ”The Others” alltid var någonting man hade lagt locket på, det bubblade under ytan. I ”Mar Adentro” är det filmens grund och botten, man pratar öppet om döden, både med sorg och glädje i tonen.

Jag själv tycker det är stiligt berättat och man känner för samtliga karaktärer. Precis som ofta i livet finns det inga onda eller goda figurer, alla känner kärlek eller vrede och visar sina känslor på olika sätt. Ofta kommer vreden och kärlek i en kombination och det är då Amenábar berör mig som mest.

Javier Bardem som spelar Ramón är makalös. Han spelar rollen med sån otrolig fingertoppskänsla och det är allt från hans minspel till djupet i hans ögon. Repliker i hans mun känns aldrig klumpiga eller dåligt skrivna. Han lägger allting på bordet och håller tillbaka tillräckligt mycket, och ger precis så mycket vi kan ta som åskådare. Det faktum att Bardem inte ens blev Oscarsnominerad för rollen gör mig fly förbannad på juryn.

”Mar Adentro” är en film för dem som orkar. Döden är ofta inte något mysigt samtalsämne och det blir ingen lätt film. Amenábar undviker aldrig de känsligaste samtalen eller de hemskaste detaljerna, han ger oss allting. Det händer inte ofta men jag själv satt flera gånger som ett bölande barn i biostolen. Tårarna är oundvikliga, mycket tack vare Bardems spel.

”Mar Adentro” är en film som sitter på hjärnan flera timmar efter att man har sett den. Manuset är otroligt bra, alla skådespelarna ger bra porträtt och fenomenala insatser. Den enda jag kan klaga på lite lätt är Lola Dueñas, som kanske inte har den bäst skrivna rollen. Amenábar övertygar som regissör, och känns viktig för dagens film i världen. Han sopar golvet flera gånger om med spanjoren Julio Medem, vars erotiska filmer blir lätt fåniga i jämförelse med vad Amenábar vågar sig på.

”Mar Adentro” är en film alla ska se. Det är den bästa prestation Bardem har prickat in, samma sak gäller för Alejandro Amenábar.