Green Lantern 2011

Inledningsvis presenteras en rad olika slags utomjordingar och planeter med larviga namn man ej behöver lägga på minnet då de knappast spelar någon större roll. Poängen är att en är ond och dödar en massa snälla. En snäll lyckas fly men är skadad och måste föra över sin kraft, som befinner sig i en grön ring, till någon annan. Gissa om valet faller Hal (Ryan Reynolds), en oansvarig slarver med traumatiska minnen av sin pappas död och ett sinne för humor som tagen ur en Adam Sandler-film.

Sen ska Hal upptäcka sina nya krafter, prova kostymen, inse sitt ansvar (rädda världen) och gosa med sin välsvarvade kollega (Blake Lively). Allt i tröttsam standardupprepning av den vanliga superhjältefilmen. Den verkar vara gjord helt för (och möjligtvis av) folk som aldrig sett "Superman", "Spider-Man", "Iron Man" eller annan serietidningsrulle. För manuset rent av stinker av brist på fantasi och något som helst originellt.

Och då gillar jag ändå superhjältefilmer. Det behövs inga djupodlade karaktärer eller meningsfull dialog utan bara en charmig hjälte, en kul skurk, skön action, snygga effekter och lite hjärta. Här har man misslyckats med allt. Det är så korkat och fånigt att man för varje idiotisk scen tar sig för pannan och hoppas att allt är ett grymt skämt. När man speciellt slängt in flera kreddiga birollsskådisar liknar det mer och mer en "Saturday Night Live"-sketch.

Reynolds (som visade sig vara en hygglig aktör i fjolårets "Buried") verkar ha bestämt sig för att fortsätta vara en irriterande, charmlös träbock. Han lär skratta hela vägen till banken men något skådespelarpris lär han aldrig vinna. Samma sak för "Gossip Girl"-Lively som sken till i "Pippa Lees hemliga liv" och "The Town" men här är en ständigt lättklätt och våpigt (trots uppvisad stake i sin första scen) kuttersmycke med utstrålning på såpoperanivå.

Stackars Peter Sarsgaard har fått en otacksam skurkroll där han går runt med en lustig frisyr och mustasch innan han muteras till något som liknar Eric Stoltz från "Mask" och tillåts spela över så det gula, utomjordiska salivet sprutar. Vad pålitliga veteraner som Tim Robbins och Angela Bassett gör i en sådan här film är blott ett mysterium.

Filmen är, om något gott ska sägas, underhållande på ett oavsiktligt sätt. Med undantag för de pubertala skämten som Reynolds spottar ur sig emellanåt så görs allt på största allvar med kvävda fniss i skämskudden som resultat. Storyn, dialogen, dräkterna och figurerna (som liknar effekter avvisade från "Star Trek") är alla på kalkonnivå. Nej, denna film lär enbart passa frenetiska serietidningsfilmfreaks och fans av Ryan Reynolds biceps. En uppföljare känns lika nödvändig som ett extra arsle.