Gremlins 1984

I samtliga av Joe Dantes filmer märks det att han är väl insatt i - och älskar - klassiska filmer. Så även här. Inledningsvis när tonåriga Billy (Zach Galligan) får det mystiska men bisarrt gulliga pälsdjuret mogwai i julklapp så återskapar man den härligt amerikanska stämningen från filmer som "Livet är underbart" och "En julsaga". En stämning man senare brutalt tar död på när terrorn utvecklar sig.

För som de flesta minns så slarvar Billy lite med de livsviktiga reglerna. Mogwain, som han döper till Gizmo, ynglar av sig efter att ha utsatts för vatten och ett gäng, lite buffligare varianter föds. När de äter efter midnatt förvandlas till de till gröna, slemmiga monster och helvetet bryter löst i den idylliska hålan Kingston Falls. Enda sättet att förgöra odjuren? Solljus såklart.

"Gremlins" är typen av klassiker som egentligen är ganska ojämn och med föråldrade effekter. Men kombinationen av regissören Joe Dante, Chris Columbus inspirerade manus och producenten Steven Spielbergs pålitliga inflytande ger den tillräckligt med liv och rörelse för att klassificeras som kvalitativ underhållning med såväl skräck som humor.

Det är en originell och smidig övergång från julmys till skräck även om det onödigt grova våldet stundtals tar överhanden. Den lite elaka, cyniska tonen - som när varelserna har ihjäl stadens tomte eller kortsluter en gammal dams stolhiss - passar inte alltid. Lyckligtvis vägs det upp av ett gott humor, en söt kärlekshistoria mellan sympatiska hjältarna Billy och Kate (Phoebe Cates) samt ett utmärkt sinne för humor.

Förutom en handfull gags och infall så finns även en rad insiderskämt i form av filmreferenser samt gästroller av alla från Spielberg själv till Robby the Robot från science fiction-klassikern "Förbjuden värld". I biroller finner vi även bekanta ansikten som Corey Feldman, Judge Reinhold och inte minst ärrade veteranen Dick Miller (som dykt upp i en majoritet av Dantes filmer).

Här finns även kutlförklarade, hysteriska scener som när gremlins vandaliserar en bar (liknelserna med ligistgäng är aldrig långt borta) eller när de i en blinkning till "Faran från skyn" ser "Snövit och de sju dvärgarna" på bio. Finalen i en leksaksaffär är lämpligt vild och påhittig. Det är en våldsam men likväl underhållande och förvånansvärt söt julfilm vars planerade remake känns direkt poänglös. Man kan inte remaka Gizmo.