Günter Wallraff: Black on White 2009

Visningen av denna kontroversiella dokumentär kryddas av ett celebert besök av huvudrollsinnehavaren själv - även om det mesta uppenbarligen blev "Lost in Translation". Med min skoltyska sen många många många år tillbaks hann jag dock snappa upp ett och annat om förberedelserna och tillvägagångssättet med en av årets mest omtalade dokumentärer.

Med en idé om att man kan säga en hel del om ett samhälle genom sättet dess invånare bemöter nykomlingar ville Wallraff ta reda på hur svarta invandrare i Tyskland blir behandlade av sina landsmän. Efter en grundlig make-over förvandlas journalisten till invandraren Kwami från Somalia.

Beväpnad med en dold kamera försöker han hyra lägenhet, köpa dyra klockor, få jaktlicens, mingla med fotbollsfans, gå på restaurang etc. Resultatet vi får se av det långa experimentet är otaliga bildbevis på extrem vardagsrasism där vilken individ som helst hade blivit knäckt av att bli behandlad så illa. Det finns endast ett fåtal hoppfulla scener med i filmen och jag kan inte hjälpa att undra hur det insamlade materialet ser ut i stort.

Filmen har blivit kritiserad från många håll, bland annat de svarta i Tyskland som menar att Wallraff inte kan bli självutnämnt språkrör för hela folkgruppen eller hävda att han vet hur det är att leva som färgad i Tyskland idag. Detta kan jag delvis hålla med om då han stundtals beter sig ganska stereotypt själv: Om det är de egna fördomarna eller för att provocera låter jag vara osagt, men bitvis känns dokumentären ganska svart-vit. I det här fallet tycker jag dock att ändamålet helgar medlen då innehållet är angeläget och Wallraff själv är ganska underhållande.