Halloween 2007

När skräckfilmare på senare år har tagit till sig allt mer kreativa grepp, från att göra Michael Myers till dokusåpadeltagare till att skicka upp Jason Voorhees i rymden, återvänder Rob Zombie till den tysta gatan i den lugna staden där allt en gång började.

Början lovar gott. När Zombie backar bandet och låter oss träffa en yngre Michael Myers blir det på gränsen till intressant. I en ”Texas Chainsaw Massacre: The Beginning”-liknande plot visas hans inte helt lätta uppväxt. Och även om regissören kör på de mest fantasilösa klyschorna – Myers har en alkis till farsa, en mor som strippar, han mobbas i skolan och plågar smådjur – så ska han ha en eloge för att han åtminstone försöker visa nya hemska sidor av en skräckikon. För kan en åttaåring vara genuint ond? Det är när man visar deras dubbelnatur, deras oförutsägbarhet, som skräckfilmsmördarna blir verkligt skrämmande. Snart är vi dock tillbaks igen på gatan där allt började.

Femton år passerar och Myers, trött på att sitta bakom lås och bom, bestämmer sig för att skriva ut sig. Som en ostoppbar Juggernaut med en kropp som kan stoppa kulor, far han fram genom Hattonfield på en nattlig bus-eller-godisturné. Back to basics, med andra ord, med några små ändringar. Alla tjejer är odrägliga och kåta, med långhåriga drägg till pojkvänner. Överhuvudtaget verkar Rob Zombie tro att det enda ungdomars intelligens råder de till att göra är att svära, supa, och knulla. Jag förlåter 70-talets filmkritiker som gått ihop sig och hyllar John Carpenters ursprungsfilm till skyarna. Låt gå för att den var stilbildande för en hel generations rysare (inklusive en ryslig massa otäckt dåliga uppföljare).  Idag ser läget annorlunda ut och den eventuella tjusningen med originalet når inte riktigt fram på samma sätt till dagens publik. 

Rob Zombies beslut att lägga remaken så pass nära originalet gör att inte heller den känns speciellt fräsch. Nej, det är bara att inse. De maskerade massmördarnas tid är förbi sedan länge, och nya ”Halloween” är en onödig extra spik i en redan nedgrävd kista. Om något decennium är den kanske redo att plockas upp igen men då hoppas jag att en mer spännande och mindre blodkåt regissör håller i spakarna.