Hamilton - I nationens intresse 2012

Jan Guillous älskade spion Carl Hamilton är tillbaka och efter beprövade namn som Stellan Skarsgård, Peter Haber och Peter Stormare har turen till ingens förvåning gått till Mikael Persbrandt. Här ska vår underrättelseofficer infiltrera en liga som stulit avancerade raketvapen men något går snett och alla förutom Hamilton skjuts ihjäl av legosoldater. Väl hemma vill Carl slå sig ner med sin stora kärlek men tvingas ge sig ut på uppdrag för att rädda en svensk, kidnappad vapentekniker. En komplicerad intrig går ut på att korrumperade politiker och krigsprofitörer kokar ihop en soppa där ministermord står på tapeten.

Det största problemet med den här Hamilton-installationen stavas faktiskt Micke Persbrandt. Han är ingen dålig skådespelare men hyfsat överskattad och minst sagt överexponerad. Hans sammanbitna ansiktsuttryck och raspiga röst är så välanvänd i filmer, Beck-rullar och reklam att det är svårt att ta honom på allvar. Han gör sitt bästa för att andas liv i den här plågade karaktären men det blir mest en kombination av Gunvald Larsson och någon av hans tunga Dramaten-roller. Stundtals är dialogen dessutom så påfrestande dålig att det låter som ännu en reklamspot för Vasakronan.

Lyckligtvis har man lagt mer krut på action och story än karaktärsutveckling vilket gynnar både fansen och filmen i sig. Tempot rullar på bra, flera av actionsekvenserna är ovanligt lyckade (för en svensk film, om man ska vara lite krass) och historien är varken överdrivet tillkrånglad eller generande korkad. Även om det är ljusår från James Bond så får man sig stundvis en fräsch adrenalinkick. Vissa sidohistorier faller dock platt och slutscenen liknar mest något ur en medioker skolfilm. Och den där plötsliga kyssen under all tumult känns mer omotiverad än någonsin.

Övriga skådespelare (inklusive de väntade ur svenska gräddan och några imponerande, internationella gäststjärnor) har förutsägbart nog lite eller inget att göra (Pernilla August som kvinnlig statsminister – är det science fiction?) även om de gör bra ifrån sig och tillför kvalité. På det hela är "I nationens intresse" en snygg och välgjord film, en svensk spionhistoria i lyxförpackning. Om man bara vågat satsa lite mer på manus och val av huvudrollsinnehavare så hade det kunnat bli något mer minnesvärt. Nu blir det mest en småhäftig tidsdödare och Persbrandt-reklam.