Härlig är jorden 1991

Under slutet av 1960-talet och under första halvan av 1970-talet ägnade sig Roy Andersson åt att väcka en klar realism inom det filmiska mediet (i en still som går att finna likheter med exempelvis Bo Widerbers filmer) efter att ha gjort två filmer i vardagsrealismens mönster “En kärlekshistoria” (1969) och “Gilap” (1975), kom han sedan oväntat nog att utveckla sin filmiska still inom reklamfilmen. I “Härlig är jorden” bygger Andersson vidare på denna filmiska utvecklingen som han också var inne på i sin film om AIDS “Någonting har hänt” där en icke-naturalism bygger upp en form av realism och ger ett stort tillfälle att utveckla metaforer och skapa en becksvart komik. I filmens inledande scen står en lastbil parkerad på ett grusfällt med ett flertal nakna människor som tvingas gå in i lastbilen där portarna sedan stängs igen och en slang leds från avgasröret in till lastbilen, och bilen åker slutligen i väg. Hela tiden har det stått ett flertal människor som passivt har sett det systematiska folkmordet ske. Under resterande kortfilmen får vi se en av åskådarna presentera sin vardag, så som sitt hem, sitt arbete som mäklare och när han går i kyrkan. Den originella stilen som påbörjades i det spelfilmiska formatet i “Härlig är jorden” är det stililska temat som Roy Andersson bygger vidare på i långfilmerna “Sånger från andra våningen” (2000) och “Du levande” (2007) utgörs i två omfattande punkter – karaktärsutförandet där karaktären fyller ett syfte i rummet och i situationen mer än som en enskild karaktär präglat av det icke-naturalistiska utförandet av dialog – dialogen bidra med en realistisk klang i sin innebörd men ej i sitt utförande. Och att miljön i dom flesta scenerna i Anderssons spelfilmer sedan “Härlig är jorden” är inspelade i en studio vilket ger tillfälle att utforma miljöer (även här) på ett icke-naturalistiska sätt men på ett realistiskt sätt på så viss att miljöernas proportioner är korrekta. Samtidigt fyller det tematiska i miljöerna/rummet en nästan identisk färgskala och ett utformande av miljön så att objekten ska passa in som i en helhet. Dessa två grundpunkter fångas in av en i princip alltid statisk kamera som fångar in bilden på avstånd och aldrig använder sig av zoomningar. I många avseenden är “Härlig är jorden” en samhällsanalys kring människans passivitet genom historien och den som finns i bland oss i dag, och i många avseende en varning kring den passiva livsstil som prägla oss i dag byggd på rutiner och normer som förefaller sig självklara, och en syn på vårt samhälle som något som står utanför risk kring att folkmord ska ske. För det samhälle filmen presenterar är mycket likt det levnadssätt som fanns i Tyskland när nazisterna kom till makten men som i lika stor utsträckning finns som exempel i det svenska samhället i dag med traditioner, rutiner, arbete, religiös tro, bostad med kök, elektricitet, sovrum etc – kanske är inte det nazismen utförde i Tyskland så långt i från att draba vårt samhälle som vi vill tro? Filmen förefaller sig alltså oerhört samhällskritiskt vilket troligen kan frambringa en del provokation. Inom detta kan en absurd komik framkallas som tar sig form via en extremistisk korrekthet som tyr sig inkonsekvent karaktärsmässigt i det avseendet att den är förankrad i samhällsanalysen. Komiken bottnar också kring uttalandet av orden som ska hänga i hop inom den situationen dom är i kontext med och bringa fram en komisk tajming, detta lyckas enligt mitt komiska synsätt fantastiskt bra och humorn blir på så sätt något väldigt nyskapande, och skrattet blir en förvåning – och är det något humor bör bottnar i så är det oförutsägbarhet. Eftersom Roy ej binder upp sig till någon naturalism använder han sig i många drag av metaforiska inslag så som scenen i kyrkan när huvudkaraktären dricker av nattvardsvinet men vägra släppa i från sig den utan bara fortsätter att dricka – han törsta efter förlåtelse (omedveten törst?) så mycket att han till och med spiller ut nattvardsvinet i kyrkan. Ett till exempel på ett metaforiskt inslag är när vår huvudkaraktär har råkat få sin kostym uppdragen över ansiktet och ligger under ett restaurangbord och skriker “Jag kan inte se!” och tycks ej inse anledningen till att han inte kan se, vilken få mig att tänka kring i fall kostymen är en metafor för att hans borgliga passiva liv har lätt till att han har förlorat synen? När han blir hjälpt av med kostymen från ansiktet så att han kan se börjar han skratta ett okontrollerat skratt var av det klipps till en ny scen dagen där på där han säger “Det var hemskt. Fruktansvärt. Att inte kunna se.” var av vi ser en gaslastbil i bakgrunden som han ironiskt nog är vänd i från. Flertalet scener är uppbyggda via vardagliga platser och vardagliga händelser dom som skiljer sig från detta är dels öppningsscenen men också en scen där vi blir introducerade för huvudpersonens son som får en tatuering i pannan som vi i scenens slut se stå Volvo med stora bokstäver täckt enda ner till ögonen. Kan även detta vara ett inslag av en metafor att vi redan som barn möter stor påverkan av globala företag och det kapitalistiska systemet. Eller lutar det åt en dystopisk samhällsskildring där föräldrar säljer sina barn som reklamobjekt. Sådana här obehagliga moment som känns fullt naturlig i ett sådant samhälle som “Härlig är jorden” skildrar (som är byggt kring vårt nutida samhälle) och detta bidra med en mängd frågeställningar som hjärnan kan jobba med långt efter att filmen är slut. “Härlig är jorden” är ett oerhört viktigt filmiskt moment dels för att göra upp med 1900-talets fasor när århundradet närmade sig sitt slut men också som en varningsklocka om vilket samhälle vi kan hamla i igen och att historian riskera att upprepa sig. Att det dessutom lyckas skapas komik mitt i denna skildring kring samhället gör den till en film utöver det vanliga även inom samhällssatir genren. Och efter denna kortfilm lyckades Roy Andersson göra detta koncept inom två mästerliga långfilmer (en tredje kommer under 2014 “En duva satt på en gren och funderade på sin tillvaro”) och få oss att skatta, bryr oss, och skrämmas kring människan – oss själva. Anton Carlson Ursprungligen från Mars 2014