Harriet 2019

Broadwaykända Cynthia Erivo spelar huvudrollen i den första film som någonsin gjorts om hjältinnan och ledaren av den så kallade ”underjordiska järnvägen” - ett system som hjälpte slavar att fly till nordstaterna innan det amerikanska inbördeskriget satte stopp för slaveriet. ”Harriet” är alltså filmen om Harriet Tubman (född Araminta Ross, kallad ”Minty”, och senare känd som Black Moses), som själv föddes i slaveri.

När ägaren efter att ha sålt av hennes familjemedlemmar försöker sälja även henne bestämmer hon sig för att fly. Filmen följer hennes resa upp genom södern till Pennsylvania, där hon kommer i kontakt med den rörelse hon själv ska komma att leda under genomförandes av flera stora räddningar. Men den första färden gör hon alldeles ensam, även om hon upplever att hon har Gud vid sin sida som ständig följeslagare. Harriet är nämligen en hängiven kristen och får visioner som visar henne vägen.

Filmen är konstruerad som en hjältesaga och tribut till Harriet Tubman. Kasi Lemmons har regisserat dramat som presenterar en intressant och viktig bit amerikansk historia. De dryga två timmarna flyter på jämt och fint utan att tråka ut, men i ärlighetens namn utan att direkt lyfta heller. Erivo gör ett fint porträtt av Harriet men eftersom filmen syftar till att hylla hennes hjältedåd ser vi inte mycket till utveckling av Harriets karaktär. Själva premisserna för Harriets tillvaro är ju också en kamp för tillvaron som inte lämnar mycket utrymme för annat än ren överlevnad. Trots detta känner man inte så mycket rädsla och spänning varken under flykten eller efterföljande fritagningar heller.

Filmen är vackert gjord med många storslagna natursekvenser, och stråkmusik understyker kostymdramegenren. ”Harriet” är en välgjord tribut och ett stycke viktig historia som gissningsvis kommer tilltala historiefantaster (och rekommenderas för skolklasser med efterföljande diskussion). Som en film i mängden däremot lider den av viss entonighet vilket gör det svårt för den att riktigt locka bland utbudet.