Hawaii, Oslo 2004

Det går bra för vårt västra grannland Norge. Ekonomiskt har de tack vare oljan fått högre levnadsstandard. Den norska oljefonden uppgår numera till drygt 1000 miljarder kronor. Det är enormt mycket. Norge leder idag välståndsligan i Norden och ligger även i topp totalt i hela världen.

Också kulturellt går det bra där. Deckardrottningen Anne Holts böcker har sålt bra även i Sverige och utomlands. Ibsens pjäser går fortfarande för fulla hus och norska filmer börjar få internationell uppmärksamhet. Här i Sverige har vi också kunnat njuta av ett antal fina norska filmer på senare år. Succén ”Elling” har numera setts av rätt många svenskar. Dramat ”Buddy” som gick på bio i våras var en enkel och fin men ändå rätt djup och stark berättelse om kamratskap. Dramakomedin "Bara Bea" från i höstas var en ärlig och skön film om sexdebuten. "Första kärleken" som nyligen hade premiär har också fått fina recensioner och lovordats för de medverkandes prestationer.

"Hawaii, Oslo" tar med åskådaren genom ett annat Oslo. Det är en vacker stad på ytan; allt är rent, fint och fräscht. Hur står det till med dess invånare egentligen? Är alla glada och nöjda? Även om oljeinkomsterna fortsätter att strömma in i statskassan som i sin tur återbördas till invånarna är det inte säkert att alla mår bra för den sakens skull. Lycka kan som bekant inte köpas för pengar.

I "Hawaii Oslo" får man stifta bekantskap med några karaktärer som från början verkar inte ha något gemensamt. Så småningom knyts trådarna samman och ofrivilligt kommer de att mötas och korsa varandras öden.

Den något blyge och folkskygge 25-årige Leon bor på en institution där han får medicinering mot sin depression och hjälp för att kunna hantera sin rädsla. Tidigare var han en glad kille men av någon anledning har han blivit mycket mer sluten. Kan det ha med den mindre laglydige brodern Trygves handlingar att göra? Han har mest livnärt sig på inbrott, rån och stölder. För tillfället sitter han av sitt straff på anstalt. Tydligen har han inte långt kvar till frigivning och får då och då en kort permission. Den kommande permisen är sedan länge tänkt att tillbringas med Leon som fyller år. Dock har han inte talat om för honom om att han sitter i fängelse, utan skönmålat verkligheten en aning. Han bor minsann på Hawaii och jobbar med import av blommor.

Den andra personen som Leon ännu mer ser fram emot att träffas är hans tidigare flickvän Åsa. Tillsammans lovade de varandra att de skulle träffas om de båda vid 25-års åldern fortfarande var singlar och då för alltid bli tillsammans igen. Det låter ju underbart och romantiskt men verkligheten är inte alltid som i sagorna. Ensamvargen Vidar som jobbar som vaktmästare på Leons institution brukar drömma om saker i förväg som alltid slår in. Det är både trevliga och ibland mindre trevliga händelser. Det är mest en tidsfråga innan de slår in. Därför är han extra på sin vakt när han drömmer om en bilolycka med fatal utgång där en ambulans kör på någon. För de flesta låter det märkligt men han ger sig ut på jakt efter ambulansen och följer den för att om möjligt försöka stoppa den otäcka olyckan.

Det unga paret Frode och Milla som färdas med ambulansen är på väg till förlossningen och ska precis bli föräldrar. Det är nog det mest speciella ögonblick som föräldrar upplever. Det går inte att ta miste på föräldrarnas glädje efter tillökningen! För Frodes och Millas del går det fort och hon föder snabbt i bilen. Det är världens babylycka. Efter den första läkarkontrollen ersätts dock glädjen snabbt med förtvivlan och desperation. Deras nyfödda barn lider av ett sällsynt hjärtfel som gör att han inte kommer att leva längre än några dagar. Snacka om chock för de hjälplösa föräldrarna. Lyckan är totalt borta. Det enda alternativet som inte heller är helt säkert är en privat amerikansk klinik som tidigare har gjort liknande ingrepp och tar bra betalt för det. Vilken förälder skulle inte göra vad som helst för sitt barn? Vad ska man göra när man inte kan skaffa pengarna? Man känner sådan symapti med främst Frode att man skulle vilja hjälpa honom med att låna ut pengar till honom. Tiden är dessutom knapp och sjukhuset kräver snabbt besked. De har bara en dag på sig för att bestämma sig. Det som fattas är ett mirakel.

"Hawaii Olso" är ett välgjort och starkt drama. Den bjuder på flera överraskningar när man som minst anar det. Bra skådespelarprestationer bidrar till att den hela tiden håller en hög nivå. Man blir nyfiken på händelseutvecklingen. På något sätt påminner den också lite om "Om jag vänder mig om": kanske för att flera till synes olika historier blandas samman och knyts ihop på slutet.

ONÖDIGT VETANDE Erik Poppe som regisserat filmen studerade på DI i Stockholm. Filmen var dessutom Norges Oscarkandidat 2004.