Heartbreak Kid 2007

Smekmånad på nån exotisk ort med en fantastisk kvinna vid sin sida, borde vara drömmen för de allra flesta. Men om ens bittra fru samtidigt ligger och gnäller på hotellrummet, ja, vad ska man då egentligen ta sig till? Det är ungefär vad som händer Eddie (Ben Stiller), en sportbutikssäljare som får alldeles för lite snippa, enligt sin far (Jerry Stiller). Lösningen verkar komma som en blixt från klar himmel när han möter blonda, trevliga och på alla sätt underbara Lila (Malin Åkerman). Ett snabbt musikmontage senare är hon redan redo att gå ner för altaret. Rädd för att förlora denna kvinna som Gud av förbarmelse sänt honom, säger han ja. Men knappt har de hunnit sätta sig i bilen på väg till ett sydamerikanskt paradis innan han upptäcker mindre önskvärda saker hos sin nyblivna fru. Konstiga saker har tendens att komma ur hennes näsa, och hon har en förkärlek för karaoke i tid och otid. Ja, även Lilas vilda sexperimenterande i sänghalmen skrämmer honom lite grann. Den söta flickan i nöd har blivit en äkta bridezilla – och om det inte vore nog, springer han rakt in i superhärliga Miranda (Michelle Monaghan) och blir tokkär. Det har hänt en hel del sedan Peter och Bobby Farrelly kletade sagge i håret på Cameron Diaz, eller lät Jim Carrey göra saker med en ko som vi inte ska tala högt om. Möjligen har bröderna mjuknat eller bara tappat gnistan, men i ”Heartbreak Kid” är de mest bisarra scenerna lyckosamt nedtonade. Inga mentalpatienter eller cp-störda så långt ögat når, och det är bara att konstatera att det är till filmens fördel. Istället kommer skratten från lätt skruvade situationer eller dialoger som fortfarande sticker ut lite från de ordinarie romantiska komedierna. Ja, även det välkända faktum att Ben Stiller aldrig lyckats skapa en endaste karaktär som varit värd att sympatisera med, är för en gångs skull lätt att se förbi. Och Malin Åkerman, den svenskättade blondinen som håller på att bli ett riktigt stort namn, spås inte en lysande framtid helt utan anledning. Hennes förmåga att bjussa på sig själv och släppa på hämningarna påminner närmast om ovan nämnda Cameron, även om jag ska undvika att vara alltför partisk här. Sen var jag möjligen på extra gott humör den dagen, då jag ser att ”Heartbreak Kid” sågas på de flesta håll. Visserligen tål den ingen närmare granskning, skämten är ojämna och stora delar av handlingen känns som utfyllnad, men det tänker jag strunta i här. Lite avkoppling med ”Heartbreak Kid” kan vara precis vad alla behöver i dessa mörka och kyliga årstider.