Helt hysteriskt - Filmen 2016

Den som ännu inte bekantat sig med Edina Monsoon och Patsy Stone har missat ett glittrande stycke brittisk tv-historia. I totalt 39 avsnitt, utspridda på 20 år, har det här hårt festande radarparet kärleksfullt drivit med kändisvärlden, alltid med ett cyniskt öga på de senaste trenderna och i outfits som ingen annan. Patsy och Eddie har blivit kultförklarade, de har blivit gayikoner, och de ger den ytliga modevärlden och stela PR-branschen en chans att skratta åt sig själva.

Men det är lika bra att klargöra från början: det här är en film för fansen, och recenserad av ett fan. Nykomlingar till "Ab Fab" (som vi fans säger) får räkna med interna skämt och en lång parad av gäststjärnor som tittar in utan till synes någon vettig anledning. Det handlar oftast inte om mer än att trogna tittare kräver att återse vissa karaktärer. Men framför allt har Jennifer Saunders och Joanna Lumley sett långfilmen som en ursäkt att återförena hela det gamla gänget för vad som kan vara ett sista partaj.

Man kunde tro att tiden har stått stilla hemma hos Edina Monsoon. Hon är fortfarande en misslyckad PR-agent som jagar efter heta inbjudningar och designers, hon nojar över sin vikt och ålder, och dränker sorger med parhästen Patsy. (Det är enbart barnbarnet Lola, nu tonåring, som påminner oss om att ett antal år faktiskt har passerat.) Men efter en total fadäs på en stjärnfylld fest blir de hatade av hela branschen. Från modesatir i glamorösa London går resan till den franska rivieran, där Patsy och Edina hoppas på ett lyxliv i avskildhet.

Som gammal ”Helt hysteriskt”-tittare har jag till en början väldigt kul. Jennifer Saunders och Joanna Lumley (speciellt Joanna Lumley!) ser inte ut att ha åldrats en dag sedan det första avsnittet kom 1992. De kan sin Edina och Patsy utan och innan, och kemin emellan de omaka fashionistorna är på topp. Men redan halvvägs i filmen börjar det gå på tomgång. Dynamiken och humorn som hittas när duon får härja i modevärldens London går förlorad när de istället hänger med tanter på casinon, och buskisjagas av fransk polis.

Visst är Patsy och Edina fortfarande en frisk fläkt och en högljudd färgklick, även om formtoppen kom på 90-talet. Sedan dess har karaktärerna kämpat för att hålla sig relevanta, både i sin tv-värld och hos tittarna. Patsy och Edinas alla skämt om åldrande kan inte dölja att serien går mer mot att bli "Pantertanter" än en kitschig modesatir.

"Absolutely Fabulous - The Movie" gör inte mycket för att utveckla sina karaktärer eller ta serien i en ny riktning. Tvärtom, filmen lever på gamla gags och återanvända oneliners. Kanske är det helt rätt val, då fansen brukar tycka att varje ny säsong är lite sämre än de tidigare. Det här är en best of-kavalkad med mycket nostalgi, och jag älskar varje sekund. Åtminstone i halva filmen. 

Tyvärr känns det som ett vanligt återkommande problem. När tv-serier tar steget till bioduken är det sällan för att överraska, men snarare för att ge alla gamla tittare en fest av modell större. Knyta ihop trådar eller återförena det gamla gänget. Gärna med miljöombyte: en utlandsresa brukar vara ett populärt tema för att fly tv-mediets begränsande halvtimmesformat. Men visst har de alla något gemensamt - från "Arkiv X"-filmerna till ”Sex and the City 2” eller "Simpsons - filmen". En lätt besk eftersmak när långfilmen inte direkt levererar samma känsla som kultserien du föll för. Lite besviken blir man eftersom ”Absolutely Fabulous - The Movie” hade kunnat bli så mycket mer. 

Men, som det ofta är fallet med brittiska sitcoms, vi blir inte direkt bortskämda med nya tv-säsonger. Det här är ett kärt återseende - och ett ganska passande farväl, vad passar väl bättre än att "go out with a bang" med en påkostad biofilm? Med lite champagne i kroppen, ”Ab Fab”-frälsta vänner som sällskap och förväntningarna nere på en lagom nivå, kan du ha en rätt hysterisk filmkväll att se fram emot.