Hemma bäst 2006

Uttrycket ”Mammone” betyder i Italien att en man, trots ansenlig ålder, bor kvar hos sin mamma. För några år sedan gick det en mycket intressant dokumentär på svensk TV där man just visade hur det i praktiken fungerade. Flera män i 40-års åldern skämdes inte alls för att deras mamma fortfarande tvättade deras kläder och lagade mat varje kväll. Däremot var deras flickvänner inte direkt överförtjusta. Hur som helst var det en fascinerande dokumentär av något som i Sverige är ganska ovanligt.

Manusförfattarna till ”Hemma bäst” kanske också sett denna lilla film eftersom historien grovt bygger på samma idé. Här har vi Tripp (Matthew McConaughey) som är strax under 40 och varje morgon lämnar sin smutstvätt åt mamma Sue (Kathy Bates) och frukosterar med sin far Al (Terry Bradshaw) innan han får sin matsäck och ger sig av till jobbet. Ibland träffar han sina kompisar Ace och Demo (Justin Bartha & Bradley Cooper) och alla är överens om att man inte är en loser bara för att man bor hemma. Överhuvudtaget lever Kipp ett bekymmerslöst liv. Det finns bara ett problem, föräldrarna vill ha bort honom och anlitar en expert, Paula (Sarah Jessica Parker), vars talang går ut på att framgångsrikt få vuxna barn att inse att de inte ska bo hemma mer. Detta sker så klart genom att locka dem med hennes charm och strukturerade plan. Lite som ”Hur man på ett par månader för sitt barn utfluget”, typ.

Men naturligtvis så kommer känslor in i bilden och Paulas plan går inte heller så bra som hon tänkt sig. Det hela bygger upp till en Big Brother-liknande final där smöret flyter, sockret sprutar och kolesterolvärdet sprängs. Intet nytt på Hollywood rom-com fronten alltså. Samtidigt är det svårt att förneka att ”Hemma bäst” faktiskt är rätt underhållande på sina ställen. Själva premissen är i sig originell nog för att vara mer sevärd och tillräckligt skruvad för att generera skratt. Dessutom har regissören Tom Dey varit smart nog att inse att filmen ska tilltala både den feminina och maskulina publiken. Ibland är det ”American Pie”-nivå på killsnacket, med Sarah Jessica Parker, precis som i ”Sex and the city”, är en nojig och underhållande närvaro som säkert många tjejer uppskattar. När dessutom båda huvudrollsinnehavarna också visar lite skinn så gör det inte saken sämre.

Där filmen däremot tappar är när man som vanligt i amerikanska moraliska filmer måste blanda in allvar som känns som hämtar ifrån Dr. Phil. Naturligtvis måste Tripp ha en orsak till att bo hemma och naturligtvis måste stackars Paula vara en olycklig själ och, ja, då staplas klichéerna på varandra ändå fram till eftertexterna. Greppet att lägga in putslustiga små djur som skrattar, typ ”Caddyschack”, var kanske inte heller någon briljant idé. Men kan man bortse ifrån det så är detta en fullt habil rulle som passar utmärkt efter en god middag med par vänner.

Ett litet utropstecken också för Zooey Deschanel som spelar Paulas suveränt cyniska rumskamrat Kit. Denna tjej är verkligen någon att hålla ögonen på i framtiden. Hon tar vid precis där Maggie Gyllenhaal slutar, en excentrisk och spännande tjej som vågar vara sitt egna lite skruvade jag. Mycket bättre och framför allt mer sexigt än de livlösa Lindsay Lohan och Britney Spears.