Hesher 2011

Denna vandrande naturkatastrof äntrar unge TJ:s liv i en tid av sorg. Grabbens mamma är död, och varken han eller hans pappa är ens i närheten av att kunna acceptera situationen. Med Hesher som plötslig och ovälkommen inneboende får TJ mer, utöver död och en mobbare och obesvarad kärlek, att tänka på. Mycket mer.

Jag vill inte säga att Hesher helt saknar samvete och moral, men hans moraliska kompass har uppenbarligen tappats i marken både en och sex gånger. Och blivit stampad på. Hans reaktioner på situationer är överdrivna, ofta men inte alltid själviska, och explosiva. Det sistnämnda såväl bildligt som bokstavligt. I allt det här ligger både filmens styrka och dess svaghet.

För jag gillar att “Hesher” vågar trampa på gränserna för vad som är okej. Jag gillar att karaktären Hesher ständigt agerar utan en tanke på konsekvenserna, och framför allt att filmmakarna verkligen låter honom göra det, det hade aldrig skett i en stor hollywoodrulle och att kunna vara annorlunda är en av småfilmernas stora fördelar.

Fast jag är splittrad, som samtidigt tycker att det går lite för långt. Hesher tillåts vara för osympatisk, vilket framför allt rimmar illa med den relation han skaffar med familjen han valt bosätta sig hos. Han lär av dem, de lär av honom, och även om det inte slutar helt konventionellt så går det ändå ungefär som man kan förvänta sig.

Vilket inte nödvändigtvis är ett problem och frågan är om man kunnat göra på annat sätt, men jag tror det hade behövts en bättre balans mellan dessa båda sidor. Mellan indiefilmens våghalsighet och hollywoodfilmens relationsbyggande. Det hade kunnat funka men fingertoppskänslan finns inte riktigt där.

Vad som absolut finns där, däremot, är skådespeleriet. “Hesher” är en film värd att se om så bara för skådespelarna. Även om titelkaraktären själv inte är inte perfekt skriven, bär Joseph Gordon-Levitt upp honom med stor ära. Gordon-Levitt är en av de bättre unga aktörerna i Hollywood idag (“The Lookout”, “Brothers Bloom” och “Inception” bör vara mer än tillräckligt för att bevisa min tes) och gör mig inte besviken. Att se Rainn Wilson, känd från den amerikanska versionen av "The Office", i en helt humorbefriad roll som den nerdekade pappan Paul är i sig en befrielse, och visar med all önskvärd tydlighet att han kan mer än komedi. Med flera, från Devin Brochu som TJ till veteranaktrisen Piper Laurie som hans farmor och de flesta däremellan, gör “Hesher” till en riktigt välcastad film.

Så det finns en del att vara nöjd över. Nej, jag tycker inte rullen ifråga når ända fram, och ja, jag tycker i allra högsta grad den är värd att se, för alla de bra beståndsdelar jag nämnt och flera bra som lämnats onämnda. Exempelvis det fina fotot. Se, nu fick jag det sagt också.