High School Musical 2006
Synopsis
Problemet är att Troys viktiga basketmatch och Gabriellas lagtävling för unga snillen går av stapeln vid exakt samma tidpunkt. Och inte blir det enklare när deras största konkurrenter, syskonparet Sharpay och Ryan Evans, tar till riktigt fula knep för att stoppa sina nya utmanare...
Info
High School Massacre någon?
Ashley Tisdale, Miley Cyrus, Jamie Lynn Spears, Zac Efron, Alyson Stoner och Vanessa Hudgens... ja de är överallt. Amerikanska tonårsidoler med musikalambitioner, den nya generationen kändisar klonade i sann Disneyanda. En överminskad, skönsjungande fjollparad som får oss moralluttrade att vilja dö och High School Musical är inget undantag.
Välkommen till skolan där mobbing, tonårssex och preventivmedel inte existerar och ja just det, inga könssjukdomar heller för den delen. Välkommen till High School the Musical version. Troy (Zac Efron) och Gabriella (Vanessa Hudgens) är 2000-talets variant av Danny och Sandy från Grease. Troy, en ung snygg rikemansponke träffar Gabriella, smart, vacker och med en ensamstående mamma, på en skidsemester. Ihopfösta av klyschslumpen under en sångtävling faller de snart för varandra men skiljs lika snabbt åt. Ingen av de tror att de nånsin kommer att ses igen. Tills Gabriella (tack vare den där slumpen igen) börjar på samma high school som Troy.
Det här blir början på en musikal av värsta sort. En där långdragna sångscener mixas med allför löjlig gruppkoreografi och smärtsamma jazzhands. Som antagligen inspirerar småfjortisarna till högljudd, tragisk allsång. För "High School Musical" är en smal film. Den handlar om allt som rör just den perioden i ungdomars liv eller åtminstone allt det som de önskade att den perioden handlade om. Kärlek, drömmar och vänskap. Ingen finne i sikte alltså. Bland oss andra är "High School Musical" med största sannolikhet redan ett så miskrediterat varumärke att man inte ens behöver bry sig. Men det är värre än så.
Även om det på nåt sätt går att se att "High School Musical" funkar, ja till och med underhåller - vissa - så är det svårt att hålla sig inför all denna moralorgie. En lumpet dammig historia som får en att må illa och får mig att tänka på fromma hycklarvärderingar som giftermål, avhållsamhet och oskuldsfullhet. Disney tävlar onekligen med Hallmark om vem som gör smörigast smörja. Visserligen är Zac Efron stabil som översminkad och övernoppad liten Zelda-look-alike som bara väntar på att få bryta ut i sång. Men är det någon som är värd någon sorts uppmärksamhet i den här mjukisfarsen till film, är det Ashley Tisdale i rollen som queenbitch. Roande om inte annat. Det här medan Vanessa Hudgens stinker. Ett sött ansikte som fått alldeles för mycket luft och utrymme.
Men med ett fasligt dåligt mimspel som får till och med hörselskadade att skämmas kommer man inte långt i en musikal. När det sedan toppas med en klimaxavrundning i sötaste sångvariant som hyllar klyschan som Disneyfilmer alltid helgat, är måttet rågat. Ashley Tisdale är nog den enda som hittills satsat rätt. En sångkarriär för de inblandade skådespelarna är det enda rätta. Om inte för dem så åtminstone för oss andra.
