High School Musical 3: Sista året 2008

Säga vad man vill om de första två filmerna. Slätstrukna, Disneyfierade, äckelsöta eller helt enkelt fantastiska, den senaste (och sista?) överträffar alla förväntningar.

Hur gick det här till nu då? När blev en lågbudgetfilm från Disney Channel, inspelad på drygt tre veckor med en okänd ung rollista, till ett sådant megafenomen i modern tid? Åh, jag struntar i att spekulera. Det är bara att gilla läget – något som blir förvånansvärt uthärdligt i och med film nummer tre.

Som titeln säger, det är sista året på high school med allt vad det innebär, åtminstone i en lagom klyschig tonårsfilm. Klänningar ska fyndas, baldejter charmas, college ska väljas och skollagets heder försvaras på basketplanen en sista gång. Gärna till en glad trudelutt och lite sköna dansmoves – dramaklassens avslutande uppsättning handlar den här gången om eleverna själva, vilket ger en mer logisk anledning till alla dessa musikalnummer i tid och otid. Scener från Troys, Gabriellas och de andras slutproduktion vävs snyggt in i resten av filmen som skildrar de emotionella avslutande skoldagarna.

Efter lite om och men har hela gänget från de första två filmerna samlats på nytt. Troy, skolans baskethunk som ännu inte bestämt sig för vad han vill göra av sitt liv. Gabriella, hans sockersöta flickvän som nu hoppat på en utbildning tusentals mil bort. Sharpay, klassens självupptagna überdiva som för tredje året i rad trånar efter att få ha Troy för sig själv, åtminstone för en enda duett. Och alla bikaraktärer, som fyller ungefär lika mycket funktion som tidigare (det vill säga, inte jättemycket).

Likt bioversionen av ”Sex and the City” är ”High School Musical 3” en film som egentligen inte behöver någon vidare komplex handling. Ett gäng älskade karaktärer i absolut toppform, spirande puppy love och hänförande koreografier – för första gången uppblåsta på stor duk - kombineras till ett storslaget tack och farväl till fansen.

Fast jag är sådär fyra gånger äldre än de mest inbitna, av fel kön, och var halvt kräkfärdig efter första "High School Musical" ska det erkännas vissa svårigheter med att sitta still. När tvillingarna Evans tidigt in i filmen river av det påkostade numret ”I Want It All”, är det som att se det bästa ur ”Chicago” genom glittrande rosa solglasögon. För någon riktigt HSM-besatt finns här troligtvis allt man kunnat hoppas på, och mer därtill.

Inte helt förvånande är ”High School Musical 3” längst, dyrast och bäst i klassen. Ett stort kliv framåt för alla inblandade, och plötsligt står det klart för mig. Mycket kan sägas om den här filmserien, men närmare en modern ”Grease” eller ”Dirty Dancing” kommer vi inte idag. Och Zac Efron lär leva kvar i tonårsflickornas hjärtan tills han är lönnfet och de är femtio, annars äter jag upp min studenthatt.