Hitch – Din guide till en lyckad date 2005

Alex ”Hitch” Hitchens är till yrket New Yorks “date-doktor” med uppgift att hjälpa ensamma män få sina drömkvinnor. Hitch tvekar inte när den osäkre och klumpige ekonomen Albert Bennaman anlitar honom. Albert har förälskat sig i en av New Yorks hetaste kändisar, Allegra Cole. Ett scenario dömt att misslyckas som det kan tyckas, men för Hitch är ingenting omöjligt. Genom att förändra både sina klienters klädstilar och genom att ge dem några handfasta råd i flirtandets teknik är Hitch övertygad om att även den mest osäkra mannen har möjlighet att vinna sitt hjärtas kvinna.

Men samtidigt som Hitch tar sig an Alberts nervösa sammanbrott och originella dansstil faller hans egna ordnade tillvaro. För Hitch har kärleken varit synonymt med arbete och vid mötet med den likasinnade Sara Melas sätts hans liv i gungning. Han börjar tvivla på sitt singelliv och inser snart att kärlek inte bara handlar om inövade repliker och rätt klädstil. Hitchs forna flyt och självsäkra stil börjar krackelera när det dessutom uppdagas att Sara är skvallerjournalist med siktet inställt på att blottlägga Allegras kärleksliv och samtidigt utröna vem den mystiske date-doktorn egentligen är. Vid första anblicken tycks ”Hitch - Din guide till en lyckad date” vara en välputsad men något tillgjord film. Det märks tydligt att man har lagt ner stor energi på detaljerna, allt ifrån de välsvarvade replikerna till val av miljö och klädsel. Filmen utspelar sig i de trendiga kvarteren på Manhattan och karaktärernas garderober är en kombination av skräddarsytt och märkeskläder.

Trots att jag är ett stort fan av Will Smith och hans tidigare rollprestationer blev jag skeptisk till filmens koncept när jag såg trailern första gången. Handlingen tycktes rätt så ytlig och banal och jag måste erkänna att jag har svårt för den sortens sockersöta komedier. Men ”Hitch” har något mer som gör att den tränger djupare än så. Det är inte bara det att jag ler så fort Will Smith dyker upp på duken; jag fastnade för de snabba och ironiska dialogerna. Det är Will Smith i Hitchs självsäkra gestalt som lyfter filmen, men med Kevin James som den fumlige Albert och Eva Mendes som Sara höjs humorn mot de verkliga höjderna. Rollen som Hitch är som klippt och skuren för Will Smith och här får han utrymme för sina träffsäkra, sarkastiska repliker. Det är dialogen som gör hela filmen.

Budskapet är som i så många andra filmer att kärleken inte har några gränser, att den varken är ytlig eller stirrar sig blind på detaljer. Jag är medveten om att det här låter som ännu en levererad klyscha från Hollywoods nöjesmaskineri men manuset går under skinnet och blottlägger en djupare mening. Det är en film att bli glad av och jag vet inte hur många gånger jag fick försöka kväva mina höga skratt i biosalongen. Och för dig som av någon anledning börjat tvivla på kärlekens trollbindande effekt är det här definitivt en film att se. ”Hitch” är det roligaste jag sett på länge.