Hotel 2004

Det är inte så ofta man får se österriska filmer och i synnerhet inte inom skräckgenren. Sådana är det lite ont om. Därför var det spännande och intressant att se vad denna film med det vackra tjusiga namnet ”Hotel” bjuder på. Ty när man säger ”Hotel” tänker jag ofta på resor, frihet, lyx, fest och kanske nya bekantskaper. Det får man också se i den här filmen men ur ett annat perspektiv som man inte hade tänkt sig.

Den unga, noggranna och lite blyga Irene har precis fått jobb som receptionist på det lilla hotellet någonstans i österrikiska alperna. Hon ser fram emot sitt nya jobb och tänker göra allt för att cheferna ska bli nöjda med henne.

Redan i inledningen när man får stifta bekantskap med chefen får man intrycket att han är lite mysko; en på ytan vänlig men bestämd man som vill ha kontroll över allt och som säkert på olika sätt ser till att ha det över sina anställda för att se till att allt sköts rätt och att ingen tar något. Belysningen i källaren t ex är tidsinställd för att enligt honom själv spara el. Irenes företrädare var en ung tjej i ungefär samma ålder som bara verkar ha försvunnit. Ingen har sett eller hört av henne på ett tag. Det är inget som Irene vill tänka på även om hon innerst inne är nyfiken på vart hon tagit vägen. Hon tänker göra bra ifrån sig för att behålla jobbet.

Inte bara chefen verkar lite mysko. Det är också flera av hans medarbetare och Irenes nya kollegor som gör det, som om de döljer något. Det är lätt att dra förhastade slutsatser om folk och kanske speciellt vid första mötet som på det nya jobbet men man får i alla fall mer sympati för Irene som är diskret och försöker sköta sig och sitt jobb.

Det är nog vissa skillnader mellan att vara ny på jobbet här i Sverige jämfört med andra länder och detsamma är det förstås med kulturen. I många andra länder däribland Österrike är det vanligaste tilltalssättet även mellan kollegor fortfarande ni och inte du. Liksom att man använder titlar och kallar andra och även sina nära medarbetare för Fru, Fröken och Herr. Det låter nästan lite roligt när Irene kallar sina chefer för Herr och Fru. Kalla det konservativt eller konstigt men så funkar det där. De andra tycker nog att det är lika konstigt här i Sverige där man duar nästan alla.

Tilltalet är inte problemet. Att behöva fråga om lov om allt, även sånt som verkar självklart är det som gäller. Det är inte självklart att en nyanställd får använda hotellets simbassäng eller andra faciliteter, inte ens om man är simintresserad som Irene.

Små märkliga detaljer gör sig obehagliga för henne. Det är som att hennes halsband som hon tillfälligt under simturen lämnat ifrån sig försvinner, eller att den stadiga dörren bakom henne plötsligt av sig själv slår igen. Det är lite läskigt, speciellt om man är ensam och ny på stället. Det ger obehagliga känslor och får en nästan att tro att man är förföljd. Det hjälper inte precis att man inte blir trodd av sin chef som nonchalant bara tittar på en som man hittar på allt istället för att försöka verka förstående och ge ett positivt intryck.

En av de lokala sevärdheterna i närheten är en mytomspunnen grotta. Enligt sägnen har folk försvunnit när de gått in där eller varit i närheten. Det är inget som Irene tänker ta seriöst men man har inte hittat dem än så det kanske finns anledning att vara försiktig. Efter visst pusslande och byte med en annan kollega har Irene fått ihop några timmar för att kunna åka iväg och hälsa på föräldrarna. Hon ser fram emot fredag kväll då hon får åka och få komma bort en dag.

”Hotel” har en enkel men ändå tillräckligt intressant historia. Den är överraskande och effektiv. Som tittare blir man nyfiken på vad som ska ske näst. Människorna i Irenes närhet verkar alla vara hennes vänner och kollegor men ändå verkar de alla dölja något, som om alla hade planerat ihop nåt mot just henne. Rätt kameravinkel och rätt val av belysning låter som enkla idéer men de funkar och bygger upp spänningen.

Den unga regissören Jessica Hausner har sagt att hon som inspirationskälla till filmens manus läste gamla österrikiska och tyska sagor där också naturen har en framträdande roll. Fast i den här filmen bytte hon ut den intressanta mystiska skogen mot en mörkare sådan.