Hotell Gyllene Knorren - Filmen 2011

Serien handlade som bekant om hur makarna Rantanen (Peter Engman och Maria Sid) och deras två barn Isadora (Linnea Firsching) och Ingo (Buster Isitt) blir lurade att ta över titelhotellet som inte får några gäster för att de förra ägarna byggt en nytt hotell vid motorvägen. Problem med ekonomin och planerna på en soptipp hotar också.

I filmen ligger fokuset på Ingo och hans älskade minigris Pyret. Hotellet är fortfarande gästfritt och mamma Ritva bestämmer sig för att odla ekologiska grönsaker för att locka folk. Problem uppstår när Pyret raserar trädgården och ingen uppskattar varken Ingo eller Pyret. Då får Ingo för sig att anmäla Pyret till en hundtävling som grannarna – och konkurrenterna – makarna Grossman anordnar. Kommer Ingo och Pyret vinna tävlingen och rädda familjens hotell?

Det är familjeäventyr av klassisk sort med gott om moralkakor och nyttiga läxor att lära. Men det finns även gott om charm och humor. De välslipade karaktärerna som etablerades i serien får här ännu mer utrymme och skådespelarna gör bra ifrån sig. Det finns en dos av gammaldags humor, som motparterna mamma, finsk och dominant, och pappa, tunn och hysterisk. Peter Engman har tidigare gjort bra ifrån sig i tyngre, definitivt otäckare roller i filmer som ”Himlen är oskyldigt blå” och ”När mörkret faller”. Här visar han upp en oväntad, komisk ådra värdig gamla slapstickfilmer. Tillsammans med Sid och de rara barnen skapar de han sympatisk familj som är svår att värja sig ifrån.

Även Simon Norrthon och Karin Bergquist, som det fantastiskt slemmiga översittarparet Grossmans, imponerar. De håller sig smidigt precis över gränsen till roande överspel likt en tecknad film och gör sina traditionellt elakt flinande skurkar med bravur. Det är också kul att se alltid sevärda namn som Stina Ekblad, Vanna Rosenberg och Josephine Bornebusch (vars förflutna i ”Hundtricket - the movie” och diverse såpor nästan är förlåtet nu) i färgstarka biroller.

I sin helhet är ”Hotell Gyllene Knorren” trevligt lättsam underhållning för hela familjen. Den stundtals hysteriska slapstickhumorn kan te sig tröttsam för de äldre, liksom de oundvikliga klyschorna – referenserna till ”Babe - den modiga lilla grisen” tenderar att ligga på gränsen till plagiat – men det är charmigt, välspelat och proffsigt gjort. Och en sommarfilm på denna tid om året är en retande men trivsam hägring.