Hotell Marigold 2 2015

Medan den första filmen mer handlade om ett gäng föredettingar som sökte någon typ av rekreation på ålderns höst, möter vi i tvåan samma sällskap, åtta månader senare, fast i mycket virilare vigör.

Miss Donnelly driver tillsammans med unge Sonny hotellet de alla bor på, Norman och Madge jobbar på stadens klubbhus och Mrs. Greenslade arbetar liksom Mr. Ainsley på sina respektive håll, när de inte är upptagna med att bekanta sig med varandra i maklig takt. De två är inte ihop, men heller inte inte ihop. Alla de övriga har också någon typ av relationer på gång och ingen går till synes någonsin sysslolös. Det är faktiskt riktigt inspirerande att se och deras livslust piggar upp en trött trettio-någonting-åring med några år kvar till pensionen. 

Den huvudsakliga intrigen kretsar kring Sonnys och hans fästmö Sunainas stundande bröllop. 
Medan Sunaina verkligen planerar och förbereder det som komma skall, är Sonny mer upptagen med sina planer att köpa ännu ett hotell att rusta upp. Något som orsakar en hel del friktion i förhållandet vilket också påverkar hotellgästerna. Gammal är som bekant äldst, men också i det här fallet faktiskt både skönast, roligast och bäst. 


Det går inte att sticka under stol med att det som lyfter filmen är den erfarna och mycket kompetenta ensemblen med Judi Dench, Bill Nighy och Maggie Smith i täten. De är rakt igenom lysande hela bunten, både som sina karaktärer men också i samspel med varandra. Richard Gere tillför absolut lite Hollywoodglans, men lyckas inte ens med sitt charmigaste smil överglänsa den starka brittiska castens utstrålning.

Manuset är välskrivet även om handlingen tyvärr, som den så ofta brukar vara andra omgången, är väl fullt med förväxlingar och komplikationer. Förvisso ger dessa en given roll i berättelsen till alla karaktärer och samtliga får verkligen också komma till tals, mer kanske nu än sist, men det är inledningsvis lite för mycket som händer överallt. 

Särskilt svårt har jag för fokusen på Sonny och hans företagsamhet eller snarare, som det ett tag verkar, bristen på den. Det intresserar mig inte alls eftersom jag istället bara vill se mer av och följa de sköna åldringarna som redan i ettan fick mig på fall. Sonnys hysteri (även om jag samtidigt något motsägelsefullt gillar Dev Patels energi) går mig på nerverna ett par gånger, men han lugnar tacksamt nog ner sig mot slutet och ingen är då lyckligare än jag. 

”Hotell Marigold 2” handlar om att ta vara på andra och till och med tredje chansen, att leva och älska, att våga lita på andra och lära av sina egna misstag. Det må vara en film om dem som är äldre, men lika mycket för oss något yngre. Vi ges tid för välbehövlig reflektion och får samtidigt lära oss att ett inbillat slutskede faktiskt kan innebära en nystart. 

Denna uppföljare är inte i antal skratt räknat riktigt lika rolig som sin föregångare, men ändå minst lika underhållande. Den är dessutom väldigt gripande och jag lyckas inte spara på tårarna, den här gången heller.


Fem pluppar ger jag till de helt underbara skådespelarna, minus två för diverse hysteri i handlingens inledning och sedan plus en plupp till för vackert koreograferad dans och skönt färggrann Bollywoodstämning i avslutningen.