Hotell Transylvanien 2 2015

Jag och ungefär 200 barn fick chansen att kolla in “Hotell Transylvanien 2”, och att döma av våra reaktioner är det absolut inga större fel på Adam Sandlers monstruösa uppföljare. Jag kom till och med på mig själv med att skratta högt vid åtskilliga tillfällen (som ett ensamsittande, lite för gammalt weirdo), och med en medryckande men oväntat tillbakadragen historia och faktiskt rätt acceptabla röstskådisar (vi såg den dubbad på svenska...) hade jag otippat nog en trevlig stund i det hiskeligt hemsökta hotellet, trots att jag definitivt inte utgör den huvudsakliga målgruppen.

Historien tar vid ungefär där ettan slutade; Draculas viljestarka dotter Mavis ska nu gifta sig med sin mänsklige slacker-pojkvän Johnny och när det är sagt och gjort dröjer det inte länge innan en liten knodd ser dagens ljus. Dracula, som på svenska spelas av Kim Sulocki, blir överförtjust i sitt barnbarn, men också förskräckt över risken att Dennis, som ungen heter, kanske inte är en vampyr som han själv. Ve och fasa!

En historia om att accepteras för den du är tar vid, och den är väldigt mycket mer jordnära än vad som är kutym i genren. Inget speciellt storslaget eller fantastiskt gömmer sig bakom ramhandlingen, men på något sätt blir det ganska uppfriskande med en animerad film som helt fokuserar på relationerna mellan karaktärerna. Med det sagt får vi dock en hel del skojiga visuella skämt ändå där de som träffar rätt hittar precis den “det är så dumt att det blir roligt”-nerv jag gillar. Sedan blir det ju självklart uppblandat med en del grejer som känns aningen utstuderade och krystade, men det får man väl ta när helheten ändå är såpass lyckad.

Det ligger någonting väldigt oförargligt över hela “Hotell Transylvanien 2” som gör att jag sväljer dess tillkortakommanden med hull och varulvshår och istället bara följer med i en rätt fin liten bagatell som verkligen aldrig kommer förändra världen det minsta, men som höll mig underhållen nästan hela tiden ändå. Det är mer än jag någonsin trodde var möjligt när jag fick veta att jag skulle se en svenskdubbad barnfilm en söndagseftermiddag (om du kan, se den på engelska), och om du och dina barn känner biosuget komma krypande framåt Halloween så har ni I “Hotell Transylvanien 2” ett säkert kort för lite riskfritt häng med monster, en liten men fin handling om känslor, och en hel del skrämmande skratt.