Hulk 2003
Synopsis
Info
Starkast i dramadelen
Ödets nyck gör att vetenskapsmannen Bruce Banner får en unik egenskap. Det hela börjar då han utför ett standardexperiment som går fruktansvärt snett. Utan att tänka kastar han sig in och räddar en annan människa men utsätter samtidigt sin egen kropp för en dödlig dos gammastrålning. Överraskad konstaterar han själv och resten av teamet att han klarat sig utan några allvarligare skador. Vad ingen vet är att inom honom har en ohygglig varelse väckts till liv - ett monster fyllt av ilska som är berett att med förödande kraft slåss för oskyldiga...
”Hulk” är startskottet på Eric Banas Hollywoodkarriär och ett steg framåt för duktiga Jennifer Connelly som gör ett underbart porträtt av hans kollega och fd flickvän, Betty Ross. Nick Nolte, kanske det mest kända av rollistans namn, känns tyvärr bara som en dålig såpaskurk, och ser ungefär lika galen ut som på det där fotot från häktet när han blev tagen av polisen. Han spelar Bruces okände far, som återvänder efter 30 år och har en hemsk hemlighet med sig i bagaget...
Actionälskarna får valuta för pengarna. Efter en - på den fronten - något seg inledning blir filmen till ett underhållande, actionspäckat äventyr. De visuella effekterna är många, och skiftar visserligen i kvalitet - det gröna monstret självt ser mest ut som nånting hämtat ur en Disneyfilm - men då och då lyckas Industrial Light & Magic imponera även på mig.
Men filmens starka sida är inte actiondelen. Jag skulle vilja kalla den för något så ovanligt som ett actiondrama. Det intressanta med den här filmen är just konflikten Bruce vs Hulken. Bruce kan inte kontrollera sig själv och vet att han kan vara en fara för allmänheten, men det som gör honom mest rädd, är att han faktiskt gillar att vara Hulken. Som han själv säger ger det honom en känsla av frihet. Och Ang Lee (som senare gick och gjorde rosade homodramat ”Brokeback Mountain”) lyckas verkligen få oss att känna sympati för honom och inte minst för Betty, som slits mellan känslorna hon fortfarande har för Bruce, och sin far, som är general och inget hellre vill än att hon ska hjälpa honom fånga ”monstret”.
Det är militären som är filmens bad guys. Även om Bruces far i filmens andra halva går bananas och förvandlas till ett slags övermänsklig varelse med förmåga att absorbera omgivningens energi, så hamnar den storyn (som tur är) i skymundan. Hur militären behandlar denna typen av situationen i filmer behöver jag nog inte säga. Men visst blir man förbannad och som sagt, känner desto större sympati för den gröna jätten.
Slutet är som upplagt för en uppföljare, och en sådan är nu på gång, tyvärr med nya namn i rollistan då man gett efter för fansens krav på mer action. Själv tror jag det blir svårt att följa upp en så pass utmärkt film.