Humpday 2009

Plötsligt en natt ringer Andrew på hos sin gamle collagekamrat Ben. Den oväntade besökaren är, åtminstone utåt sett, en frisinnad rastlös själ, och den överraskade vännen lever ett stillsamt svenssonliv med fru och hus och snart, är planen, barn. Det dröjer inte länge innan de hamnar på en fest där idén föds, att de båda ytterst heterosexuella herrarna som del av ett konstprojekt ska ha sex framför kameran - en utmaning ingen av de kan backa ifrån utan att förlora sin manliga stolthet.

En ganska absurd situation som målas upp, hur frågeställningen och med vilket intresse & passion den diskuteras, drivs framåt. Samtidigt lyckas "Humpday" mitt i allt absurda kännas oerhört äkta. En starkt bidragande orsak lär vara att filmen är en mumblecore, en filmrörelse som kännetecknas av bland annat sin låga budget, improviserade manus, amatörskådespelare och så vidare.

Av dessa exempel märks åtminstone budgeten och improviserandet bäst, skådespelarna är å andra sidan av en fin klass som hör hemma i högre budget. Speciellt förtjust var jag i Mark Duplass, i rollen som Ben. Hans karaktär döljer mer än den stillsamma Svensson såväl han själv som andra ser honom som. Kombinerat med Andrews dolda konservativa sida skapas en av mina favoritaspekter med filmen. Det är bra karaktärer som tar med oss på några oväntade och ständigt intressanta vägar, förpackat i en rolig och rörande rulle.