Huset vid skogens slut 2020

Skräck är en bra genre att bryta igenom in i branschen för nya filmskapare. Ofta kan de filmas för relativt billig peng och det är en genre som förlitar sig mycket på filmiska tricks. Den som önskar kan stajla och visa upp sina kunskaper i en genre som har många fans som faktiskt gillar mindre produktioner. Det är tacksamt helt enkelt.

I den nya svenska indie-skräcken ”Huset vid skogens slut” regisserad av Jonathan Katzeff ser vi en film i denna tradition, en tradition som kanske bäst exemplifieras av Sam Raimi och hans framgång med ”Evil Dead”.

Premissen känner vi igen, vi har två systrar ensamma i ett hus vid skogens slut. Ett hus som såklart blir våldgästat av ting som inte direkt vill dem väl. Katzeff, som även står bakom manus, utmanar dock den givna storyn vi vet genom att återupprepa skräckscenariot som utspelas flera gånger genom filmens gång. Vi får se det ur ett flertal perspektiv, det är för det mesta välgjort och det är en intressant twist på konceptet.

I sin helhet är ”Huset vid skogens slut” en välgjord film, rätt snyggt filmad med spänningsbyggande som till stor del fungerar. Enkelt utryckt, det är en okej film. Inte jättedålig, inte jättebra. Den förlitar sig lite för mycket på så kallade ”jumpscares”, men jag tycker ändå att de byggs upp nog för att göra dem befogade.

Skådespeleriet i filmen ligger till stor del i händerna på de två systrarna spelade av Alexandra Alegren och Andrea Larsdotter. De två spelar ut både storyns mänskligare såväl som mer skräckiga delar med äkthet. Såklart känns filmen lite billig eftersom den säkert är det, men med det i åtanke så är det ändå välgjort hur storyn och regin svänger runt budgetrestriktionerna med några filmiska tricks.

Det största problemet ligger i att den är överskriven, det är mycket som både sägs och visas som egentligen inte behövs. Mycket av det kan appliceras på tredje akten, något som förblir bäst osagt här, men det gäller i hela filmen överlag. Allt för ofta berättas saker som egentligen hade kunnat förmedlas antigen visuellt, eller om något lite mer subtilt i dialog. För att ta ett exempel som är minimalt, egentligen harmlöst, men i alla fall långt ifrån en spoiler - det är lite onaturligt när karaktärer kallar varandra för ”syster”, det sticker ut som något som egentligen inte behöver berättas verbalt. Det är något som jag hade föredragit att förstå genom gestaltande.

Kanske är jag för snäll nu, ”Huset vid skogens slut” är långt ifrån ett mästerverk, men jag ser ändå någonting liknande potential i det hela. Den är inte alls tillräckligt egen eller bitsk i utförandet som till exempel ”Evil Dead” var för att göra den till något som diskuteras än idag. Men ger du dig in i filmen med full pejl på att den med absolut största sannolikhet inte har vidare stor budget så kommer du antagligen lämna med känslan av att det var något värt att se. Och om inte förhoppningsvis med hoppet av att framtida bättre projekt kommer skapas av samma människor. Det gjorde jag.