Hush 2016

”Hush” handlar om den dövstumma författarinnan Maddie som bor ensam i en stuga i skogen. Hon har ett par grannar, en katt och ett ex men mycket mer får vi inte veta. I övrigt är det hennes kamp mot den plötsligt uppdykande psykopaten som filmens story kretsar kring. Detta är en klassisk katt och råtta-lek, hon råttan med handikappet att hon inte hör katten närma sig. 

Ensam döv kvinna i en stuga i skogen. Har man inte hört den förut? Fast ok, det mesta har man väl redan hört eller sett och det kan ändå bli bra. Så också här, men jag hade önskat mig lite mer bakgrundsinfo och framförallt vill jag gärna i en långfilm i spänningsgenren (till skillnad från nödvändigtvis den splattriga skräckditon) få chansen att lära känna individerna för att förstå dem och deras val. Nu blir det inte mer än den mest nödvändiga presentationen i början och sedan är det pang på.

Nåväl. Jag tycker som sagt om det jag ser. Känner mig från början engagerad och även om manuset är enkelt finns där faktiskt väldigt mycket mer information än vad man från början kan ana. Det är välskrivet och logiska luckorna täcks väl även om jag vid ett par tillfällen undrar om det verkligen är så att en döv person är så bortkopplad på grund av sin bristande hörsel att vederbörande inte ens känner ett desperat bankande mot en glasruta. Jag vet ju inte och det kanske är just så, men jag ska helst inte som publik behöva fundera på det.

Dialogen är av naturliga skäl sparsmakad och hade gärna fått vara det ännu mer. Psykopaten pratar högt med sig själv ibland, vilket tyvärr bara känns konstlat och obefogat. Låt det vara tyst, det hade varit mer otäckt och med största säkerhet så som det hade varit det i en liknande verklig situation. 

Ljudbilden i övrigt är liksom själva fotot, mycket snyggt och välkomponerat. Jag som publik lever mig in i den döva verkligheten redan från start varför också resten av filmen blir så påtaglig. 

”Hush” är en spännande och välspelad thriller, men det är inte en skräckfilm. Den är rätt obehaglig och smått ryslig, fast aldrig särskilt läskig. Detta är absolut en sevärd tv-film, bättre än de flesta i samma genre och även om den löper längs välbekanta dramaturgiska spår, lite för säkert och utan att komma med några överraskningar så är jag smårädd och på min vakt på hela vägen. Vilket är vad jag vill vara när jag ser en film som denna.