I Am Mother 2019

I väntan på jordens möjliga undergång har människorna arbetat på en reservplan. Man har lagrat tusentals embryon i ett enormt underjordiskt labb, och den enda invånaren är en robot vars uppdrag är att göra allt för att människorasen inte ska dö ut. Dagen när undergången är kommen sätts planen igång och det första embryot börjar ta form. Cirka 27 år senare träffar vi vår huvudkaraktär, som endast tilltalas “Daughter”, som har växt upp med en android som mamma.

Daughter tar tester, både psykiska och fysiska, för att se till att hon är rätt person att föra människorasen framåt. Androiden, som hon kallar för "Mother", försöker även hon bli en så bra mamma hon bara kan bli, och deras band till varandra är starkt. Men en nyfikenhet växer i Daughter, och hon blir nyfiken på vad som faktiskt finns där uppe. Stämmer allt det som Mother har sagt? Är det verkligen inget liv utanför labbet? Alla hennes sanningar ställs på prov dagen då det knackar på dörren.

Det är enkelt att dra jämförelser med andra lågmälda thrillers. "I Am Mother" har samma grad av spänning som "10 Cloverfield Lane", där man får följa karaktärer som inte vet vad som finns på ytan, och får liksom tittaren reda på allt mer ju längre in i filmen vi kommer. Det är en spännande gissningslek och här har manusförfattaren gjort ett fantastiskt jobb att sätta ut ledtrådar för att man hela tiden ska fortsätta gissa på vad som är sant eller falskt.

Den går även att jämföra med 2009-thrillern "Moon" där man får följa en ensam person vars enda källa till fakta är en robot, och när lögnerna nystas upp ifrågasätts tilliten till den enda vännen man har i sin omgivning. Som tittare följer man Daughter på sin jakt på sanningen och frågan som hela tiden ställs är om man ska jaga sin nyfikenhet, eller leva i sin trygga bubbla.

Hilary Swank gör en strålande insats som dörrknackande ensamvarg, och när hon äntrar filmen höjs spänningen ett par växlar. Hon spelar sin karaktär med en stark pondus, och bidrar med en helt ny energinivå jämfört med mer lågmälda Clara. Men även här ska sägas att Clara Rugaard, som porträtterar Daughter, spelar sin karaktär med en subtil känsla, och när hon behöver visa starka känslor så levererar hon. Det här är hennes största roll hittills och jag misstänker att vi ser en framtida stjärna växa fram i den här filmen.

"I Am Mother" är en spännande examination i hur vi väljer vår familj, och den konstanta rädslan att vi en dag kommer att leva som slavar åt allt smartare artificiell intelligens. I dagens snabba teknikutveckling är det svårt att inte fundera på hur världen skulle se ut om Alexa eller Siri blev allt smartare. Vart går gränsen?

Filmen gräver även djupare i flera olika teman och mot slutet finns det så mycket att fundera på att man nästan önskar att filmen hade fokuserat lite mer på ett budskap. I den tredje akten tappar man lite det klaustrofobiska mysteriet, och med fler och fler svar, blir frågorna färre och spänningen avtar.

Flera utmärkta skådespelarinsatser och en första timme fylld av mystik och spänning gör att “I Am Mother” anslutar till den växande högen av välgjorda sci-fi-filmer på Netflix, och när eftertexterna rullar är det svårt att sluta tänka på den.