I Am You 2009

Tonårsflickan Rachel Barber (Kate Bell) kommer från ett kärleksfullt hem med två systrar och hennes föräldrar. Rachel verkar ha allt. Hon är en talangfull dansare, vacker och förälskad. Caroline Reid (Ruth Bradley) har däremot en ansträngd relation till sina föräldrar och lider av depression. Hysteriska nervsammanbrott, ilska, vulgära ord och krokodiltårar är hennes vardag. Hon är Rachels gamla barnvakt och granne från andra sidan gatan. Caroline vill desperat bli en ny person och utarbetar en plan för att bli Rachel. När Rachel inte kommer hem som planerat sent en kväll känner hennes föräldrar (Miranda Otto och Guy Pearce) omedelbart att någonting är fel. Till föräldrarnas förtret är Melbournepolisen inte speciellt samarbetsvilliga.

Regidebuterande Simone North gör en godkänd insatts och lyckas stundtals behålla en viss form av spänning i filmen. Det är framför allt scenen mellan Caroline och Rachel som sticker ut.

Filmens stora behållning är tveklöst den irländska skådespelerskan Ruth Bradley. Hon skapar nästan ett outhärdligt porträtt av en ångestfull, självföraktad ung kvinna. När filmen blickar tillbaks i tiden finns en känsla av en desperat och okontrollerad vrede hos den unga rebelliska Caroline. Den växer sig över tiden härsken. Det finns en fantastisk scen när Caroline sliter av sig kläderna framför hennes känslomässigt avlägsna far och fullkomligt skriker ut hennes hat över sitt egna utseende.

Guy Pearce och Miranda Ottos smärtsamma resa blir dessvärre bara ett par överansträngda stötar av sorg och förtvivlat letande efter Rachel. Däremot är deras handlande en stark kontrast till Sam Neills uppträdande som Carolines far. Han betraktar hennes mest som en olägenhet.

Filmmusiken är utan tvekan är den stora besvikelsen. Det är framför allt den rockiga inledningen och avslutningen av filmen som känns fruktansvärt befängd. Musiken är också alldeles för hög i kontrast till resten av filmen. Här hade Nick Cave med sin dystra och mörka filmmusik behövts.

"I Am You" är en oväntat enkel filmatisering av Rachel Barbers försvinnande. Den skriftar i perspektiv och berättande. Vem Rachel Barber verkligen var får vi aldrig riktigt veta. Oavsett den sanna verkligheten filmen porträtterar bör känsliga tittare vara vaksam över dess brutalitet. Den här filmen handlar om att ge en tonårsflicka, som aldrig fick chansen att berätta sin historia en röst. "Det här är min historia... detta är vad som hände mig".