I gryningens timmar 2010

1942 hade Hitler satt igång sin omänskliga jakt på världens judar och i Frankrike begränsades de av lagar och ansågs smutsiga av många medmänniskor. I juli utfördes Operation vårvind, även kallad Vélodrome d'hiver-räden - en massarrestering av 13 000 judar i Paris varav hälften tvingades spendera en vecka i en sporthall nästan helt befriade från mat och vatten innan de forslades vidare till koncentrationsläger. Ingen skonades, varken gamla, barn eller sjuka.

Vi följer en sympatisk trebarnsfamilj som slits ur sin hemtrevliga tillvaro och hamnar i ett smutsigt, kaosigt helvete. De vuxna försöker skydda sina barn som försöker skydda sina småsyskon. Ansträngda leenden försöker övertyga de yngre att allt ska ordna sig men många vet vad som väntar.

Samtidigt anställs en icke-judisk sjuksköterska (Mélanie Laurent, som senast spelade hämndlysten judinna i "Inglourious Basterds") för att ta hand om de judiska fångarna i sporthallen där hon snabbt tar till sig dem och utvecklar relationer. Ju mer hon upptäcker nazisternas hemska behandling desto mer vill hon byta sida till de utsatta och klamrar sig krampaktigt fast vid sina dömda, nyfunna vänner. Hon offrar både psykisk och fysisk hälsa för att stå upp för judarna och få andra att förstå det vidriga i vad som sker.

Och däri ligger denna films stora styrka. När den skildrar mänskligheten i en omänsklig värld. Hjältarna som kämpade för att försöka skydda och rädda de utsatta. Några brandmän riskerar sina karriärer - och liv - för att smuggla vidare brev. Och judarna själva försöker göra det bästa av en svåruthärdlig situation. De knyter band, finner en gemenskap, tar hand om varandra, kramar kärlek ur den lilla energi de har kvar i sina utmärglade kroppar. De lever på sånger och sina barns leenden.

Vi pendlar ständigt mellan denna optimistiska, likt ett barn naiva hopp och omänsklig, förnedrande terror. Likt karaktärerna försöker man hålla sig kvar vid ljuspunkterna i filmen men allt oftare griper den grymma verkligheten in och det sadistiska våldet överraskar som ett knytnävsslag i magen.

Filmen skildrar även vidriga klasskillnader och folkrasism. Redan innan nazisterna kommer mobbas judarna ut av många fransmän. En obehaglig känsla av "vi och dem" infinner sig, inte helt främmande från Sverigedemokraternas omtalade politik. Nazisterna är inte monster utan kalla, känslolösa snobbar. Medan barnen i lägret snällt delar på insmugglat godis så frossar Hitler i en chokladmodell av sig själv. Och när desperata människor hoppar från hustak för att slippa bli fångtagna så konstaterar nöjda befäl att "aktionen gick bra med endast fyra självmord".

Det spelar ingen roll om du tycker filmen verkar deprimerande eller tråkig, eller om du tyckte att det räckte med "Schindler's List" och "Livet är underbart", eller att den saknar en central huvudkaraktär och dramatiskt klimax. Se denna film. För att det är ett starkt, gripande och vackert drama, och för att det handlar om en av de värsta tragedierna i världshistorien. Man kan inte förstå, man kan inte förklara. Men man får inte glömma.