I hennes skor 2005

Det första man tänker på är Oprah Winfreys bokklubb. Det andra är snyftklassikern ”Stränder” där Bette Midler och Barbara Hershey bölade ikapp. Ekvationen ser onekligen inte lovande ut, men faktum är att Curtis Hanson lyckas ro iland denna östrogenskuta med mer än hedern i behåll.

Filmen handlar i korta drag om systrarna Maggie (Diaz) och Rose (Collette) som är som dag och natt. Den ena snygg men dum som en fisk, medan den andra tröstäter och gömmer sina extra kilon medan hon briljerar på en advokatbyrå. Systrarna gnabbas med en fruktansvärd styvmor, skrattar åt karlar och lyckas bryta sitt fina förhållande då Roses chef kommer i kläm. Maggie flyr till en mormor (MacLaine) i Florida som ingen har hört talas om och försöker ta tag i sitt ytliga liv, medan Rose bryter med sitt jobb och träffar en ny man. Men naturligtvis är bandet till varandra som systrar svårt att bryta och vips är det svallande musik, kramar och tårar i ett kanderat crescendo.

Och ja, på pappret låter det riktigt otrevligt, men faktum är att denna övergödda gottegris lämnar en välsmakande eftersmak i munnen. Som en god caffe latte. Hanson sköter skickligt i början tre olika historier och håller intresset upp i de 130 minuterna vilket i sig är en bragd. Hantverket är det inte mycket att orda om, det finns coola restauranger, pastellfärgade Floridalägenheter och ett snöigt Philadelphia att fästa ögonen på. Men det som blicken dröjer sig kvar på är den fina trion i huvudrollerna. Cameron Diaz är bra, Toni Collette underbar och Shirley MacLaine mormodern från himmelen. Diaz och Collette är för övrigt mycket trovärdiga som systrar både visuellt och i deras tolkningar.

Killar kanske borde hålla sig borta, detta är en chick-flick som är stolt för namnet. Fast det är klart, Cameron Diaz i diverse obefintliga kreationer kanske kan vara en orsak att följa med tjejen. Mest imponerande är dock Hansons förmåga att hoppa mellan olika genrer på detta smidiga sätt. Med en katalog som bland annat innehåller ”LA Konfidentiellt”, ”Handen som gungar vaggan” och ” 8 mile” är en han en av våra mest mångsidiga filmskapare idag.

Slutet är självklart alldeles för trevligt, musiken alldeles för smörig och tårarna alldeles för uträknande, men resultatet är ändå alldeles, alldeles underbart!