I nöd eller lust 2015

Isabella och hennes make Micke ska med sina två barn närvara vid Isabellas systerdotter Jennis bröllop. Vad ingen vet är att deras eget äktenskap har nått vägs ände och att de planerar en skilsmässa. Isabella och Micke har bestämt sig för att försöka hålla skenet uppe, men under de av brudens mor strikt styrda festligheterna blir det snart tydligt att det inte bara är de två som fejkar sin lycka. 

Kjell Sundvall vill återigen göra en film där relationer och familjeband prövas och han lyckas också - på idéstadiet. Kärlekshysteri och tvångsmässigt familjesamkväm på ett bröllop är lika perfekt som kuliss för raserade fasader på grund av lögner och hemligheter, som julafton en gång i tiden var (”Tomten är far till alla barnen”), men tyvärr räcker det inte med bara en kuliss. 


Manuset känns helt enkelt väl ofullständigt att göra film på och därför blir ”I nöd eller lust” inte till något mer än ett slarvigt hopmonterat stycke av några hyfsat kul ögonblick, enstaka kvicka dialoger och ett par fyndiga vändningar som aldrig utvecklas eller hittar sin plats i storyn.

Flera sidokaraktärer i filmen är platta, malplacerade och ibland faktiskt fullständigt onödiga. Huvudpersonerna skildras förvisso, i jämförelse, mer nyanserat men är ändå sammantaget ganska intetsägande och klyschiga de också. En tråkig gemensam nämnare för samtliga är att jag överhuvudtaget inte känner med någon av dem, varför jag inte heller mot slutet bryr mig om deras förehavanden eller potentiellt kraschande relationer.

Magdalena in de Betou är Isabella och jag tycker om henne. Hon är rolig och har energi. Karaktären hade dock med fördel kunnat få ännu mer utrymme och framförallt leva ut lite mer i de få komiska situationerna. Den begåvade Ida Engvoll får tråkigt nog agera en ytterst tunn bifigur och Katarina Ewerlöf, som brudens neurotiska mor Maria, är mest bara gällt neurotisk. Johan Ulveson spelar brudens något tillknäppte far och får mot slutet mer spelrum och är då också lite kul, liksom är Dan Ekborg i rollen som den buttert torra och ständigt iakttagande terapeuten, tillika gamle familjevännen på besök. Tyvärr blir det inget mer av den karaktären heller vilket känns rätt meningslöst, då något intressant faktiskt utlovas från början. 


Per Myrberg som den demente farbrodern och festens spontane sångfågel är nog den ende jag på riktigt skrattar gott med, medan många andra av skämten på något sätt känns alldeles för överlagda. 


Ett snävare och mer tydligt fokus på några få relationer och karaktärer hade varit av godo då det nu blir alldeles för spretigt, utan att jag som åskådare hinner landa i någon av de fladdrande röda trådarna. 

”I nöd eller lust” är en välspelad svensk, smått hysterisk film, som på papper ska vara en komedi om kärlek, konflikter och bröllop. Den handlar förvisso om kärlek och konflikter på ett bröllop, fast så värst roligt blir det faktiskt aldrig. Ett och annat halvljummet skratt lockas fram, men inte mycket mer. Kjell Sundvall kan helt klart bättre.