I skuggan av Bronx 1993

De Niro är ett vedertaget namn inom gangsterfilm. Ända sedan genombrottsrollerna i ”Mean Streets” och efterföljande ”Gudfadern del 2” är det svårt att föreställa sig någon mer rutinerad maffiaskådespelare. Efter att ha regisserats av giganter som Francis Ford Coppola, Michael Cimino och Scorsese (totalt hela nio gånger!) verkar han även ha lärt sig ett och annat om regi och i ”I skuggan av Bronx” prövar han för första gången hur det är att sitta i registolen.

”I skuggan av Bronx” är baserad på Chazz Palminteris självbiografiska pjäs med samma namn och handlar om den unga Calogeros uppväxt i den italienska delen av Bronx. När Calogero som nioåring bevittnar ett mord, utfört av en lokal maffiapamp, kommer hans liv att förändras för alltid.

En skvallrande ”råtta” är det värsta man kan vara i Bronx och när Calogero vägrar identifiera mördaren åt polisen får han snabbt bra rykte hos den lokala maffian. Han utvecklar en nära relation med ledaren Sonny (spelad av manusförfattaren själv) som kommer att växa i takt med att Sonny får större makt i området.

”I skuggan av Bronx” fokuserar mycket på relationen mellan Calogero och Sonny. Sonny blir en sorts fadersfigur för Calogero, vilket sätter press på relationen med hans riktiga far, Lorenzo (spelad av Robert De Niro). Lorenzo anser att man bör jobba hårt för att tjäna sina pengar och har inte mycket till övers för maffians ohederliga leverne. Den faderliga kärlekstriangel som uppstår är filmens absoluta höjdpunkt och framhävs av De Niros och Palminteris välutförda skådespelarinsatser.

Utöver De Niro och Palminteri saknas det en del på skådespelarfronten. ”I skuggan av Bronx” har inte samma noggrant utvalda skådespelargäng som Scorsese eller Coppolas filmer. Flera av de unga skådespelarna, som filmen till stor del fokuserar på, levererar tveksamma prestationer. Speciellt barnskådespelarna är långt ifrån lika talangfyllda som ensemblen i ”Stranger Things” eller ”Stand by Me”.

Filmens styrka ligger i porträttet av en ung och osäker pojke som försöker hitta ett sammanhang där han hör hemma, vilket gör ”I skuggan av Bronx” till ett fräscht inslag i gangster-genren. Övriga delar av filmen är däremot mindre unika. Filmens ton och berättarröst påminner om Scorseses särpräglade berättarteknik och man kan inte undgå att dra paralleller till ”Maffiabröder” som släpptes endast tre år tidigare. ”I skuggan av Bronx” känns ibland som en tamare, mer städad version av Scorseses våldsamma verk.

Spänningarna mellan New Yorks svarta och vita befolkning utgör en stor del av handlingen, vilket även särskiljer filmen från liknande maffiaporträtt. Trots att denna vinkel är intressant, når man inte tillräckligt djupt för att engagera publiken fullt ut. Konflikterna mellan italienare och svarta Bronxbor blir inte mer än en fotnot i berättandet.

”IsSkuggan av Bronx” är en varm relationsfilm i maffiamiljö som, även om den inte är lika revolutionerande som de mest kända gangsterfilmerna, underhåller och målar upp en intressant bild av New Yorks minoritetsliv.