Imagine That 2009

Här spelar Murphy den framgångsrike aktieanalytikern Evan Danielson, en man som är totalt fokuserad på sin karriär så till den grad att hans sjuåriga dotter är reducerad till en irriterande distraktion. På kontoret är han hårt ansatt av störste konkurrenten Johnny Whitefeather (Thomas Haden Church) som förblindar klienterna med new age-babbel och indianfjädrar. Så en dag upptäcker Evan att dotterns snuttefilt verkar besitta en närmast magisk förmåga att sia aktiemarknaden. Plötsligt ser han möjligheten att erövra en åtråvärd chefsposition med sin dotters hjälp. Men hur blir det med henne?

I grunden är "Imagine that" en historia om ett barns fantasi och behov av kärlek lätt sockrat med Muprhys komik. Den första delen är det inget större fel på, även om det här är den typen av film där man kan se hela historien framför sig efter de första 15 minuterna. Nej, det är Murphy själv som är filmens största problem. Med ett fåtal undantag är han helt enkelt inte rolig i rollen som den självupptagne finansmannen. Nu är det inte heller en rak komedi utan regissören Karey Kirckpatrick (som tidigare gjort bland annat "Spiderwick Chronicles") ser hela tiden till att relationen med dottern står i centrum.

Den största behållningen blir istället den skönt överspelande Thomas Haden Church som gör den indiantokige kollegan precis så irriterande som han ska vara. Även Yara Shahidi som spelar den bortglömda dottern gör ett riktigt bra jobb och lyckas bära en stor del av filmen på sina späda axlar. Att Martin Sheen dyker upp på ett litet hörn får ses som en bonus i sammanhanget.

Men frågan är vilken publik filmen egentligen riktar sig till. Som barnfilm lär den inte hålla måttet eftersom den till större delen utspelar sig i småtrist kontorsmiljö. För vuxna är den en flugviktare i dramaklassen även om man aldrig har direkt tråkigt heller. Knappast Murphys stora comeback med andra ord, men inte heller den katastrof som det lika gärna kunde ha blivit. Och jag får erkänna att jag motvilligt smälte en smula när Murphys karaktär gjorde den oundvikliga helomvändelsen i en minst sagt stilig outift toppad med häftklammrar. Hollywoodsocker smakar trots allt gott i små doser.