In Darkness 2011

Den verklighetsbaserade och godhjärtade hjälten i den här filmen är Leopold Socha (Robert Więckiewicz) som vi möter i den polska staden Lwów år 1943. Han jobbade som kloakarbetare under den tiden och levde tillsammans med sin fru och dotter, men gjorde också en del inbrott vid sidan om för att få vardagen att gå runt. När den tyska invaderande styrkan i juni det året bestämde sig för att nedmontera ghettot i staden och skicka de judiska invånarna till koncentrationsläger såg Leopold sin chans. Han insåg nämligen snabbt att han kunde hjälpa judar att gömma sig i kloaksystemen som han kände till så väl, och sedan ta bra betalt för det.

Det dröjde dock inte länge innan tillgångarna hos de judar han skyddade började ta slut, och Leopold fick rannsaka sig själv kring om det verkligen är värt att riskera sitt och sin familjs liv för en i det stora hela ganska liten insats för andra människor. Av detta får vi i publiken en hel del intressant tematik att bita i, som gör att man själv får tänka till lite extra. Hade man varit stark och vågat göra något åt situationen om man själv hade varit där? Eller hade man kanske varit en av de där anonyma fega åskådarna i mängden som håller huvudet nere för sin egen säkerhets skull? Som Nietzsche så vackert sa; ”when you gaze long into an abyss the abyss also gazes into you”.

Som man hör här finns det en del slående likheter med Steven Spielbergs ”Schindler’s List” från 1993, men som tur är har listan på skillnader fler punkter. ”In Darkness” är inte lika moraliskt enkel, med tanke på att den ”heroiska” huvudkaraktären och de som hjälper honom i princip enbart har sin finansiella vinning i sikte. Detta utvecklas givetvis till något annat under speltiden, men alla fortsätter att ha sina egna agendor och perspektiv. Leopold är själv kluven till judar, delvis grundat i att ”de hängde Jesus”. Sen är det skönt att det inte är Kraków som är skådeplatsen, utan en mindre stad som många förmodligen är helt obekanta med. Många förintelse-berättelser centreras ofta – förståeligt nog – kring Auschwitz och Birkenau, trots att det finns så pass många platser och koncentrationsläger som vi inte vet något om. 

Det allra bästa med filmen är skådespelarna, som alla gör ett utomordentligt jobb med sina karaktärer. Więckiewicz är smått fenomenal i huvudrollen och gör att vi i publiken helt köper hans ganska omvälvande karaktärsutveckling under filmens 144 minuter. Bäst i filmen är dock Benno Fürmann, vars karaktär Mundek – den alfamanliga judiska ledaren bland gruppen i kloakerna – bryts ner bit för bit. Även Agnieszka Grochowska är mäkta imponerande som judinnan Klara Keller, och hennes sorgsna uttrycksfulla ögon kommer stanna kvar hos mig länge. 

Stora delar av filmen utspelar sig just ”In Darkness” nere i kloakerna och med de skildringarna har man lyckats oerhört bra. Holland samarbetar med fotografen Jolanta Dylewska och leker mycket med ljuset från lyktor och ficklampor, använder fokus för att skapa en sorts omskakande desorientering samt utnyttjar mörkrets ”negative space” på bästa sätt. De klaustrofobiska och hopplösa känslorna som dessa människor måste ha krigat mot varje sekund sipprar ut i publiken och skapar obehag. Även scenografin och skildringarna av miljöerna ovanför ytan är fläckfria.

Filmen har dock en del brister också, många av dem extra tydliga på grund av att vi redan har sett ett antal fantastiska filmer om förintelsen. Om man tänker tillbaka på ”Schindler’s List” (1993), ”Livet är underbart” (1999), ”Pianisten” (2003) eller till och med Edward Zwicks ”Motstånd” (2009) så bleknar ”In Darkness”. Allt som görs i den här filmen har gjorts tidigare, och det har gjorts bättre. Givetvis är det så att just de här specifika personernas livs är värda att berättas om, men det kunde ha gjorts på ett mindre mossigt sätt. Tempot är ibland kvävande lågt och det finns alldeles för många rentav tråkiga och händelsefattiga bitar. En film om förintelsen behöver självfallet inte vara ”rolig”, men det hade kunnat finnas mer energi i narrativet. Det är synd att en så överväldigande story reduceras till något ganska tandlöst och lamt. 

En rekommendation om att se filmen är ändå på sin plats, då det är nyttigt att med jämna mellanrum kasta sig ner i förintelsens och andra världskrigets fasor. Det är alltid lika hemskt och förkrossande att återigen inse med obehindrad klarhet att dessa händelser faktiskt ägde rum, att en viss grupp människor kunde vara så hänsynslöst grymma och monstruösa mot en annan. Tanken på en värld där minnena och vittnesmålen kring hemskheterna bleknar är fruktansvärt skrämmande, särskilt med den utveckling vi ser i Europa just nu. ”In Darkness” är därför mycket sevärd och berättar en viktig historia, om än på ett halvdant vis.