Interior. Leather Bar. 2013
Synopsis
Info
En läderbar i offentlighetens ljus
William Friedkins kontroversiella film "Lockbetet" - om en polis under täckmantel som låtsas vara homosexuell, spelad av Al Pacino - utsattes enligt rykten för saxen i klipprummet när den utkom 1980. 40 minuter av filmen ska ha censurerats och i något slags förord till "Interior. Leather Bar" förses vi med denna information. Bakgrunden till James Francos och Travis Matthews drygt en timme långa drama var tankar och fantasier kring det förlorade materialet - en nyfikenhet över vad som egentligen utspelade sig på den där gaybaren.
Resultatet omfattar fetischistiskt BDSM-sex med piskor, läder, nitar och kedjor. Handtrallorna och avsugningarna får det autentiska oralsexet i Vincent Gallos "The Brown Bunny" att framstå som rena rama barnleken i jämförelse. Men filmen synliggör dessutom skapande-processen med behind-the-scenes foto och diskussioner deltagarna emellan om projektets ändamål och syfte. James Franco får inta rollen som ett bekant ansikte för den sedvanlige biobesökaren vars medverkan förmodligen gett lite extra publicitet och medfört att många människor som annars aldrig skulle komma i kontakt med den här sortens film lockats till titt. Han blir lite av en marionettdocka i inspelningsstudion med oklara direktiv vid sidan om Travis Matthews som sitter på visionen och har erfarenhet av att producera queerfilm.
Det är lätt att förledas till att endast fokusera på porr-aspekten i filmen. Men ett manus är inblandat och filmen följer ett löst linjärt narrativ då skådespelaren Val Laurens skeptiska inställning till arbetet leder till intressanta frågeställningar kring var gränsen går för kreativitet och konstnärlig frihet och ett ifrågasättande av det normativa - främst i relation till synen på sex- och våldsprinciper inom det amerikanska filmväldet. Filmmediets starka manipulativa kraft blir även drivande för handlingen då filmen sagts vara en del av den växande genren docufiction - ett begrepp som problematiserar viljan att hålla isär verklighet och fiktion. Gång på gång fastnar jag, på grund av alla metanivåer, vid att försöka reda ut vad som är iscensatt och inte.
Jag är fortfarande osäker på vad "Interior. Leather Bar" egentligen är. Men den sätter fart på tankeverksamheten, har en förlösande effekt och kittlande fräschhet över sig vilket är ett gott omdöme med tanke på att mycket av utbudet idag stöpts efter tråkiga mallar.