In i infernot 2016

Under 104 minuters tid tar han med oss på en resa till vulkaner i exempelvis Island, Etiopien, Indonesien och Nordkorea (!) och beskriver med sin alltid lika magiska röst vad dessa bjässar säger om oss människor och vår sköra värld. Vid sin sida har han vulkanologen Clive Oppenheimer - agerar guide och intervjuare - som han träffade under produktionen av "Encounters at the End of the World". Oppenheimer jobbar bland annat med förebyggande försiktighetsåtgärder för att minimera förlusten av liv vid oundvikliga vulkanubrott, och bilden av hans viktiga arbete är oerhört spännande. 

Men Herzog nöjer sig givetvis inte bara med att göra en rättfram "vulkandokumentär", utan ser upplägget som en möjlighet att ge oss en inblick ner i den problematiska mänskliga naturen. Den här gången fokuserar han på vår gudsfruktan och hur många av oss så lätt hänger oss åt hypotetiska högre makter i jakten på lycka och syfte. Vid alla de vulkaner som Oppenheimer och Herzog besöker finns det nämligen kulturella rörelser som ser dessa naturfenomen som en sorts gudar som ska tillbes och dyrkas. 

Porträtten av människorna i de rörelserna är oändligt fascinerande och känslosamma. De lever sina enkla liv i anslutning till livsfarliga tickande bomber men finner trygghet och mening i vad de tror är en sorts ömsesidigt spirituellt band mellan dem och vulkanerna. Herzogs egna bild av relationen mellan människa och vulkan får också utrymme, och står i stark kontrast mot det andliga. "This boiling mass is just monumentally indifferent to scullying roaches, retarded reptiles and vapid humans alike" konstaterar han vid ett tillfälle. 

Trots att jag personligen skriver under på hans mer nihilistiska och vetenskapliga inställning kring allt det här så blir dokumentären lite av en spirituell upplevelse i sig. Exempelvis materialet med vulkanologerna Katia och Maurice Krafft från 80-talet är fullkomligt häpnadsväckande att se. I sina tunna silverdräkter rör de sig närmare och närmare rusande magmafloder och enorma eldsprutande geisrar utan att tveka. Otroligt. Även materialet från isländska Eyjafjallajökulls utbrott är helt fantastiskt. 

Lyckligtvis väger allt annat i dokumentären upp för den missen och det är tydligt att Werner Herzog här för första gången på länge har hittat en ämne som kan matcha hans monumentala personlighet och legend. Den orädda, härligt självgoda och smått galna filmskaparen möter sin ultimata fiende; naturens ostoppbara kraft. Mot slutet blir han mer Herzogiansk än någonsin tidigare och checkar ut med en tankeväckande och nästan apokalyptisk mening; 

"It's a fire that wants to burn forth, and it could not care less about what we are doing up here".