Intruders 2011

Vad värre är, åtminstone ur denna enkla recensents synvinkel, är att det är ganska svårt att sätta fingret på exakt varför filmen inte fungerar fullt ut. Den blir svårare att kritisera.

För upplägget är det inget större fel på. En historia om två olika barn (en tjej och en kille) i två olika länder (England och Spanien) som inte verkar ha mer med varandra att göra än främlingen utan ansikte som besöker de båda mitt i natten, och respektive barns förälder som också ser främlingen medan omgivningen i övrigt tvivlar desto mer. En historia som vad det lider visar sig vara mer än man först anar, då de två olika barnen ändå har någonting väldigt viktigt gemensamt.

Under större delen av filmen spelas respektive barns del av historien upp parallellt, det är inte förrän mot slutet de korsas, ett grepp som jag verkligen gillar. Som gör att presentationen känns hyfsat fräsch. Och visst har filmen sina stunder av nerv, och en främling utan ansikte kan inte vara ett helt igenom ineffektivt monster.

Men ändå. Ändå är det någonting som saknas. Ändå lyckas inte nerven upprätthållas. Vi lär känna karaktärerna men åtminstone jag lärde mig aldrig känna för karaktärerna. Historien rullade på, stundom aningen för långsamt, utan att dra in mig. Som om regissören Juan Carlos Fresnedillo (jag gillade hans "28 veckor senare" mindre än många av mina vänner) saknade den där svårdefinierbara fast ack så viktiga fingertoppskänslan som krävs för en spökrysare som denna.

Ena barnets pappa spelas av pålitligt stabile Clive Owen (åtminstone i Hollywood det enda riktigt kända namnet i filmen) och det är väl också lite av problemet här. Jag gillar Owen, väldigt mycket, men det är inte hans pålitligt stabila sida som hade behövts här. Den fungerar visserligen fint i relationen med karaktärens dotter, vilken är fin och en av filmens starka sidor, samtidigt som den knappast hjälper presentationen i det långa loppet. Återigen, fingertoppskänsla. Det hade behövts.

Och så sitter vi då här med en historia med potential som kunde ha blivit någonting riktigt bra men bara lämnar oss otillfredsställda. Jag avskyr när det händer.