Invincible 2006

Walt Disney bakom en sportfilm är knappast någon ny företeelse. Basketrullen "Glory Road", golfputtaren "The Greatest Game Ever Played" och kanske den populäraste av dem alla, "Remember The Titans" är bara några exempel på vilka sporter man täckt genom åren. Nu när man gett oss sanna historier från sportens alla hörn börjar man känna av en viss idétorka, inte minst hos Disney som nu upprepar sig. För "Invincible" har vi redan sett tidigare, skillnaden är bara att den då hette "The Rookie" (2002) och att man nu bytt baseboll mot fotboll.

Detta är den sanna berättelsen om Vince Papale (Wahlberg) som under mitten av 70- talet gick från en trogen supporter och simpel bartender till att ta en ordinarie plats i Philadelphia Eagles. Trots att han passerat 30-strecket tror coach Vermeil (Kinnear) på Vince efter att man letat nya förmågor på en öppen uttagning där vem som helst fått pröva lyckan. För Vince är det en dröm som går i uppfyllelse men vem har sagt att en dröm är lätt att ta sig igenom?

Jag är den första i kön när det kommer nya sportfilmer, även om det ska erkännas att det var ett tag sedan en riktigt bra sådan dök upp. Det var länge sen man för 54:e gången satt i "Mighty Ducks" i videon, då med en omättlig aptit på dramatiken i rinken. Jag växte upp, det har tyvärr inte Disney gjort och man försöker spela på samma strängar då som nu. Det fungerar inte längre hur gripande det sportsliga ödet än må vara. Nu sitter heller inte "Invincible" på något extraordinärt utanför planen, vilket ytterligare resulterar i en historia vi sett en gång för mycket. Kryddat med klassiska hinder som en oförstående flickvän och inga framtidsplaner för att balansera det sportsliga temat och ordet ”Disney-drama” börjar närma sig en egen plats i nationalencyklopedin.

Jag är less på det. Antagligen är det för att sportgenren är övermättad där samma historia om det så är basket, amerikansk fotboll eller baseboll har ältats om och om igen med väldigt liten variation. Visst finns det alltid något visst i att följa en underhund där varje motgång betalas tillbaka dubbelt när succén slår in, men vi har varit där så många gånger förut och en sann historia är per automatik inte en bra film.

Tar man ett steg åt sidan så blir analysen av amerikanernas hets av att följa heroiska sportsmän ganska underhållande. Speciellt om man ser till hur det familjära eller materiella ting inte har någon som helst betydelse. Du är vad du presterar på planen och när inget annat räknas ligger dumförklaringen nära.

Det är snyggt, välspelat och till viss del klassiskt gripande men när filmen är slut försöker jag verkligen känna något. Allt jag finner, om jag verkligen känner efter, är en stor känsla av likgiltighet. Sugen på en bra film om amerikansk fotboll? Välj inte "Invincible" då "Friday Night Lights" och "Remember The Titans" är två betydligt vassare sportfilmer.