Irrational Man 2015

Woody Allen har för vana sedan en tid att varje år skapa minst en film. Just nu har han till exempel redan två nya på gång innan alltså denna, hans senaste, har haft sin biopremiär. 


Trevligt är ju att mästarsnubben fortfarande vid närmare 80 års ålder levererar, men problemet är att det blir lite massproduktion över det hela, vilket börjar märkas. Visserligen handlar det sällan, om ens någonsin i mitt tycke, om några direkta bottennapp, så heller inte den här gången. Men ändå känner jag mig lätt missmodig och ganska besviken när jag lämnar salongen efter ”Irrational Man”. 

Emma Stone spelar den ambitiöse filosofistudenten Jill som faller för sin alkoholiserade lärare, professor Abe Lucas (Joaquin Phoenix), en intelligent men extremt destruktiv man som har sönder det mesta i sin väg. Hans lust till livet väcks upp igen när han av en händelse är med om ett existentiellt uppvaknande, bakom vilken en rätt mörk hemlighet döljs.

Jag tycker väldigt mycket om Woody Allen och detta är en film som till minsta beståndsdel andas hans hantverk. Så långt är också allting egentligen mycket gott även om det tyvärr samtidigt är delvis just det som blir filmens svaghet. Det finns helt enkelt alltför många liknande filmer på hans repertoar varav flera är väldigt mycket bättre, så att denna med sin tunna story helt enkelt i jämförelse hamnar i skymundan. 

På pappret kallas ”Irrational Man” ett mysterium, men mystiken stannar tråkigt nog just där, på pappret. Visst finns en slags gåta inbakad i intrigen, men stämningen som den hade krävt för att kunna utvecklas uteblir och kvar finns bara ett rätt stagnerat drama utan något särskilt driv framåt. Förvisso finns några ljusglimtar och en hel del typiska Allen-dialoger och smarta filosofiska diskussioner kryddar välkommet den annars något smaklösa filmen. Dessutom har den draghjälp av suveräna talanger som Emma Stone och Joaquin Phoenix som ger delar av manuset, men framförallt karaktärerna i det liv. De båda är så naturliga i sina roller att det knappt känns som skådespel och deras relation tror jag verkligen på, fastän jag inte riktigt förmår att bry mig. 


Detta är Stones andra film med Woody Allen och jag hoppas verkligen de två arbetar ihop igen. Nästa gång förhoppningsvis med ett manus som innehåller mer än bara skönt tugg och en snygg inramning.

”Irrational Man” är ett pratglatt men rätt urvattnat drama. Den är absolut sevärd för ett Woody-fan och ibland väldigt underhållande. Men trots lysande stjärnor och rappa repliker saknas framförallt en intensitet i historien, varför den nästan i sina sämsta stunder känns rätt trist och utdragen.