Jack & Connie 2010

"Jack & Connie" är filmatiseringen av Robert Glaudinis Broadwayuppsättning om den anonyma Jack (Philip Seymour Hoffman), som lever ett enkelt liv i New York. Han är emellertid otillfredsställd med sitt arbete som limousinchaufför. På fritiden träffar han sin bästa vän och arbetskollega Clyde (John Ortiz), som lär honom allt. För att känna sig till mods lyssnar Jack dag och natt på "Rivers of Babylon" av The Melodians. Efter att Clyde introducerat honom för den vackra men underliga Connie (Amy Ryan), inleder de båda en långsam uppvaktning av varandra. När Connie berättar att hon vill åka båt och ha en man som lagar mat åt henne, börjar Jack ta lektioner. Under tiden blir Clydes äktenskap till Lucy (Daphne Rubin-Vega) allt knaggligare och hotar att spilla över på det nyförälskade paret.

Det här är en modern amerikansk komedi i samma anda som "Sideways" och "The Kids Are All Right". Filmen har egentligen ingen direkt komplott utan förlitar sig helt och hållet på interaktionen mellan karaktärerna och den vardagliga dialogen. Den här typen av filmer har en tendens att svänga lite i mellan sina toppar och dalar men "Jack & Connie" är som tur en av de bättre. Den rör sig fint mellan empati och nedlåtenhet. 

Philip Seymour Hoffman, en av tidernas främsta skådespelare debuterar som regissör och imponerar. Hoffman är genomgående lysande och alltid rolig att titta på oavsett om han spelar den berömda författaren Truman Capote eller den lönnfeta porrfilmsassistenten Scotty. Han kan återigen lägga till en annan obekväm och sympatiskt karaktär till sin redan bredda rollista. Den här filmen är förvisso ingen utmaning för Hoffman med tanke på att han har spelat den här karaktären i Robert Glaudinis Broadwaypjäs. 

"Jack & Connie" fångar den där känslan av offentlig tafatthet vi alla känt någon gång. Ett tydligt exempel på detta är när Connie berättar om hennes pappa som plötsligt vaknar upp ur sin koma men kort därefter faller, slår i huvudet och dör. Rummet fylls av en obehaglig känsla och Jacks reaktion känns äkta och något du kan relatera till. Emellanåt uppstår också den där känslan av pinsam tystnad mellan Jack och Connie och den är verkligen påtaglig. Du vill nästan gömma dig bakom biostolen. Hoffman agerar på ett realistiskt i dessa typer av sociala situationer. Han är blygsam, tafatt och i grunden anständig. En person vi tänker på och känner medlidande för.

Scenerna mellan Clyde och Lucy är å andra sidan skrämmande. Här finns en känsla av stark, brinnande kärlek mellan dem men under ytan finns skarpa bitar av blåsande bitterhet.

"Jack & Connie" är en liten, smal men förtjusande tårtbit av livet. Stunder av ömhet, förhoppningar och längtan guidar oss fram genom den känslomässig berg- och dalbana Hoffman ambitiöst visar upp. Det tar tid men filmen växer mellan sina toppar och dalar tack vare att den är välspelad, välskriven, underhållande och helt enkelt ärlig. Det finns något friskt filmiskt över "Jack & Connie", som annars saknas vid filmatiseringar av Broadwaypjäser.