Jackie & Ryan 2014

Efter några konstnärliga och visserligen tankeväckande, men ändå väl invecklade filmer ur fullständigt obestämda genrer i Venedigs festivalutbud hittills, blir jag glad över att äntligen i och med ”Jackie and Ryan” få se en riktigt bra och behagligt anspråkslös film. Ryan är en tågluffande gatumusikant med en egen filosofi om att varje dag komma på var han vill vara och sen se till att hitta ett sätt att ta sig dit. Men så plötsligt i Ogden en liten stad i Utah i västra USA träffar han av en slump Jackie och bestämmer sig för att stanna till ett tag.

Musik är även hennes passion och hon har till och med en rätt lovande karriär inom branschen bakom sig. Nu är situationen en annan och hon bor med sin dotter hos sin mamma sedan skilsmässan från sitt bråkiga ex och försöker få det att gå ihop bäst det kan.
Ben Barnes spelar den lösdrivande drömmaren Ryan och Katherine Heigl den av bekymmer något tyngda Jackie. Bägge två övertygar verkligen med sin naturliga närvaro och den fantastiskt fina och okonstlade kemin de har mellan sig. Från start är båda karaktärerna väldigt sympatiska och det känns oändligt skönt att helhjärtat hela vägen hoppas på det bästa för dem.

Det här är ingen krånglig berättelse. Vi går från A till B och terrängen är ganska slät fastän det i bakgrunder tornar snötäckta berg. Men saken är den att det faktiskt inte behöver vara svårare heller. Manuset är välskrivet och regin av Amy Canaan Mann (dotter till den kanske mer kände Michael Mann) finstämd och nyanserad. Den lilla staden som kuliss i kontrast till New York som Jackie lämnat bakom sig, är liksom människorna i den skildrade på ett uppriktigt och självklart sätt och det finns ingen självömkan någonstans.

Den fantastiska folk- och countrymusiken med många ljuvliga toner av banjo, har vid sidan av de två huvudkaraktärerna en väsentlig roll i filmen. Den både ramar in historien, men berättar också samtidigt på sätt och vis den. Och inte gör det saken sämre att framförallt Ben Barnes är en otrolig begåvning även när det kommer till sång. Visst finns några sidointriger som inte får så mycket utrymme och överraskningarna i manuset är få, liksom besvikelserna faktiskt obefintliga.

”Jackie & Ryan” är en härlig och okonstlad kärleksfilm, i vilken ändå romansen aldrig tar över. Den är där mer som en bonus, för oss åskådare absolut, men kanske ännu mer för de två som får så mycket annat av relationen också. På ett plan handlar filmen om att ta tillvara på det som kommer din väg. Att våga mötas och stanna upp och lyssna på vad kanske universum, men framförallt den du möter har att säga. Så hör nu på mig och se detta, när väl chans till det infinner sig.