Jakt 2024
Synopsis
Tre män – Alex, Greger och Henrik – tillbringar en långhelg i en ensligt belägen stuga. De ska jaga änder vid en sjö och klövvilt i skogen. Jaktlyckan är god de första dagarna och deras tävlingsinstinkt höjs i takt med jaktlystenheten. Men så försvinner plötsligt alla djuren och i skogen blir det kusligt tyst. Männen blir besatta av tanken att jakten måste fortsätta. Baserad på en bok av Mats Wägeus
Medverkande
Info
Originaltitel
Jakt (Jakt på ett vitt fält)
Biopremiär
19 april 2024
DVD-premiär
27 september 2024
Digitalpremiär
9 september 2024
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
TriArt Film
Åldersgräns
15 år
Längd
Nervig och ödesmättad jakt
RECENSION. En jakthelg i skogen mellan vänner och kollegor blir alltmer surrealistisk när varken skogen eller människorna beter sig som de borde. Sarah Gyllenstiernas utmärkta långfilmsdebut har en nervig tyngd och känns obehaglig in i märgen från början till slut.
Det är en solig dag när sommaren lider mot sitt slut och hösten nalkas. Kollegorna Alex (Ardalan Esmaili) och Greger (Magnus Krepper) åker ut på landet för att jaga tillsammans med Gregers vän Henrik (Jens Hultén).
För Alex blir det första gången han jagar på riktigt, efter att ha tagit sin jägarexamen. Greger, däremot, har jagat med Henrik under många år och har en stark vänskapsanknytning till honom. Alex är både nykomling i gemenskapen och en ovan jägare, och dessutom 20 år yngre än de båda jägarvännerna. Han upplever ett utanförskap på flera nivåer, och har svårt att hitta sin plats både i hierarkin och i jaktens värld.
Alex är till en början osäker och nervös, och finner sig oväntat ovillig att döda. Men när han lyckats fälla sitt första byte förändras något inom honom. Hans självkänsla ökar, liksom hans behov av att uppleva jakten, igen och igen.
Samtidigt är stämningen i stugan stundtals familjär och stundtals närmast overklig, med Henrik som den styrande parten. Alex kan inte riktigt slappna av när han inte riktigt vet var han har Henrik, och testar försiktigt gränserna samtidigt som han försöker bevisa sin duglighet och tillhörighet i gemenskapen.
Till en början går jakten bra, men sedan händer det något. Skogen blir alldeles tyst och inte ett djur syns till. De tre männen kan inte släppa den känsla de får när de tålmodigt söker upp och väntar in sitt byte, och slutligen fäller det. Men när skogen inte vill ge dem fler byten, vad ska de då jaga? Obehaget stegras tills ett ödesmättat och desperat beslut tas.
Redan från första bildrutan sätter Ola Fløttums musik bokstavligen tonen, den låter oss veta att det här må se trevligt och kamratligt ut, men låt er inte luras. Under ytan vilar något förvridet och ondskefullt, som bara väntar på att släppas lös. Och det är just den känslan som håller en i handen genomgående, som skapar en tät och tryckande atmosfär i både skog och stuga.
Att något inte riktigt är som det ska med varken Greger eller Henrik blir tidigt tydligt, men att sätta fingret på vad det är som är skevt är betydligt svårare. Det är också en del av det genialiska i Sarah Gyllenstiernas manus. Att inte riktigt veta men att starkt känna det obekväma, det udda, det stundtals verklighetsförvrängda.
Sarah Gyllenstierna har inte bara skrivit manus utan även regisserat, och det gör hon genom att låta en väl avvägd blandning av styrka och svaghet komma fram på särpräglade sätt, anpassade till var och en av karaktärerna. Hela persongalleriet består endast av de tre männen, vilket ställer stora krav på starka prestationer av trion.
Lyckligtvis förvaltas både samspelet dem emellan såväl som de enskilda rolltolkningarna föredömligt väl, i synnerhet hos Ardalan Esmaili. Många scener saknar dialog och bygger enbart på känslospel och stämning, och det är här som Esmailis ytterst kapabla prestation verkligen kommer fram genom små, men uttrycksfulla medel. Alex förändring känns påtaglig och trovärdig, när han sakta går från stadskillen som vill vara till lags och passa in, till att bli ett med jakten och dödandet.
Genom Alex ögon får publiken uppleva ett stort spektrum av känslor, och en isande jakt på något flyktigt och farligt. Vad händer när du låter dina djuriska behov gå före det civiliserade sätt du levt hela ditt liv i, tills nu?
| 15 april 2024 15:30 |
Läs mer om
Svensk film
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Den här filmen har totalt flugit under min radar. Men ikväll sändes den på SVT av någon anledning och jag blev fullkomligt besatt. Den börjar så där riktigt obehagligt som bara Jens Hultén kan göra. Magnus Krepper är inte så mycket bättre. Hans karaktär pendlar mellan "schysst kollega" och psykopat, så plötsligt finns det två riktigt obehagliga personer man inte vet var man har. Sen har vi Ardalan Esmaili som spelar "Alex" - vilken stjärna! Hans fyller ut sin karaktär som outsidern till fullo.
Filmen har bara dessa tre skådisar. Ändå kände jag ett (skönt) genuint obehag de första 45 min. Dynamiken mellan dessa tre mästerskådespelare är trollbindande. Hultén är som vanligt vulgärt obehaglig, men in i menschen kommer Krepper. Och till sist Esmaili, men lite mer finstämt. Man kan beskylla manuset för att vara förutsägbart. Men det är ok. För skådespelarna levererar i varje scen så sjukt bra.
Den finns några övernaturliga twistar som aldrig får någon förklaring, vilket drar ner 5:an till en stabil 4:a. Den obehagliga dynamiken mellan de tre jägarna hade räckt lång väg. Men så är det väl alltid .
Stabil 4/5
Men
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu